söndag 21 februari 2010

Vad gör nationalekonomerna?


Peter Andersson skriver idag om någonting som jag tycker berör hela politikens kärna. Ska vi inom politiken dra erfarenheter av vår omvärld för att försöka förbättra vårt välstånd? Alternativet är att förlita sig på en ideologi - någonting som högern alltid anklagat socialdemokratin och kommunismen för, nota bene.
Jag är ju en övertygande anhängare av evidensbaserad politik, men då gäller det också att ha koll på evidensen. Problemet är att vi hamnar helt i händerna på nationalekonomer som tyvärr verkar ha ett ganska svalt intresse för att verkligen reda ut hur det ligger till på de områden som är viktiga för politiken.
Frågor som "Innebär lägre skatter högre tillväxt?” Inte enligt OECD, uppenbarligen. Författaren är förvånad över resultatet. Varför kan man undra? Borde inte ni ekonomer ha ganska bra koll på detta vid det här laget? Detta ”samband” mellan lägre skatter och högre tillväxt har varit del av borgerlig retorik i decennier, men ändå har det inte utretts ordentligt av oberoende forskare? Vad håller ni då på med?

Sen kan man fundera på om ”Hurvida ojämlikhet motiverar folk till att jobba mer”. Det försöker Bengtsson reda ut på sin blogg med enkla scatterplots och kommer fram till att man inte kan dra någon slutsats om att ojämlika samhällen skulle ha högre sysselsättning. Möjligen tvärt om.
http://bit.ly/bQSwDG När jag diskuterade detta med några nationalekonomer blev de ju förstås väldigt upprörda över att Bengtsson inte kontrollerat för ditten och datten. Och dessutom är ju Bengtsson socialist (implicerat, då kan vi inte lita på hans data!) Nä, möjligt är det inte korrekt att jämföra rakt av, men undersök det ni då enligt konstens alla regler! Gör om analyserna - data finns tillgänglig för alla. Detta argumente är kärnan i Alliansens politik och väljare måste få se om argumentet vilar på en vetenskaplig eller en ideologisk grund. Igen, nationalekonomer, vad håller ni på med?

Entreprenörer är bra. Det tycker både de rödgröna och Alliansen. Då kommer det politiska utspel som ska främja entreprenörsskap, tex genom ämnet entreprenörsskap i skolan. Det enda vi vet om vad som gör entreprenörer är att de oftast är hyfsat välutbildade folk från medelklassen som inte har alternativet till ett välbetalt arbete. Ändå görs en hel del ideologiskt motiverade åtgärder med just gynnandet av entreprenörsskapet som förevändning.

“Har skattesänkningar gett fler jobb tidigare – vad har man för erfarenheter som säger att de skulle göra det i framtiden?” är en annan fråga som är central för att kunna avgöra om Alliansens strategier har någon sorts chans att uppnå sina mål. Någon utanför det nationalekonomiska etablissemanget försöker reda ut hur det legat till i USA och kommer fram till att det faktiskt ser ut som att det aldrig fungerat så att man får högre tillväxt genom att sänka skatterna. Igen angriper folk hans person och hans metod. Kanske med rätta, vad vet jag, jag kan inte värdera nationalekonomisk forskning – han ger referenser, men vad är det som säger att hans slutsatser är korrekta? Men det stora frågetecknet kvarstår; Vad ägnar sig nationalekonomerna på våra universitet åt? Det är de som skulle kunna reda ut detta och jag tycker att väljarna borde få veta!
Riksrevision utvärderar regeringens simuleringar av hur jobbavdraget borde fungera är mycket nöjda. Men det påpekas i förbifarten att på grund av hur man redovisar så är det "inte möjligt att utifrån regeringens redovisning göra en bedömning av jobbskatteavdragets sammantagna effekt." Dessutom påpekar de att "Propositionerna innehåller fortfarande inte jämförelser med tidigare egna bedömningar." På grund av regeringens brister i redovisningen och på att begrepp används på ett otydligt sätt konstaterar riksrevisionen att "Detta leder till att det blir svårt att tyda reformeffekterna." (sidan 64, 8.1). Jaha. Låter som stora, fundamentala problem med att kunna utvärdera politiken i mina öron, men uppenbarligen är ju huvudsaken att simuleringarna är bra. Om regeringen sedan redovisar utfallet på ett sätt som mörkar resultaten, ja, det var ju tråkigt.

För man politik på ideologiska grunder ska det framgå. Säljer man sin politik med argument om att den är rationell eller funktionell, då får man faktiskt ta och belägga det. Det finns en massa människor som tror att Alliansens politik ska vara den bästa för jobben och den missuppfattningen är det dags att slå hål på. Ju mer jag lär mig om ekonomiska samband, desto mer framstår Alliansens politik bygga på ren, skär ideologi.

11 kommentarer:

  1. strålande, Åsa. Och tack för länkningen och exempelvis för referensen till riksrevisionen...

    p

    SvaraRadera
  2. Jag tror att alliansens profilering där de lyckats få många och tro att deras politik är "bäst för jobben" är något som delvis lyckades för att opositionspartierna just då och där hade öppet mål i just den frågan. En ganska lyckat och vältimead PR-strategisk kupp.

    Visst är det intressant att praktiskt taget alla har nöjt sig med Riksrevisionens högst svävande rapport som tillräckligt för att inte ifrågasätta alliansens jobbpolitik.

    SvaraRadera
  3. Själv tycker jag ekonomer gör ganska mycket intressant :-)

    några exempel:

    1. visat att grundskolereformen 1950 ökade inkomstjämlikheten i Sverige på 1980-talet

    Meghir, C., & Palme, M. (2005). Educational Reform, Ability, and Family Background. American Economic Review, 95(1), 414-425.



    2. Visat att unga svenska tjejer förmodligen inte är mindre konkurrensinrikade än unga svenska killar.

    http://swopec.hhs.se/hastef/abs/hastef0709.htm


    3. Visat att skattekil och akassa har ett samband med arbetslösheten:

    http://www.andreasbergh.se/blogg/2010/2/21/finns-empiriskt-stod-for-ett-samband-mellan-skatter-akassa-o.html

    SvaraRadera
  4. Alliansens ideologer är inte överdrivet sluga i många fall. Enastående dumhet kommer Tomas Idergard (Timbro) med i sin artikel i Aftonbladet där han upprört säger att sådär 2% av svenska ungdomar i åldern 20-25 har förtidspension, det är ju bara det att det motsvarar ungefär prevalensen av unga med svårt eller mildare förståndshandikapp, (övriga funktionshinder oräknade).

    http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6654010.ab#abArticleComments

    SvaraRadera
  5. Nu har jag äntligen fått svar på hur jobbskatteavdraget ska ge fler jobb. Inte genom att folk ska söka mer jobb, utan för att hålla tillbaka löneökningarna:

    Regeringen har inte heller varit tydlig med hur skatteavdraget fungerar, enligt Calmfors. Regeringen borde vara tydligare med att orsaken till att sysselsättningen ökar när jobbskatterna sänks, är att facket och de anställda minskar sina lönekrav.
    Lars Calmfors, Finanspolitiska rådet säger till DI idag

    ""Jobbskatteavdraget förbättrar arbetsmarknadens förmåga att fungera och ökar lönsamheten för den som arbetar. Fackliga organisationer får en större anledning att inte öka lönerna för mycket eftersom det är mer fördelaktigt att jobba i förhållande till att inte jobba. Gissningsvis tror 95 procent av ekonomerna att det är de relevanta effekterna i ett längre perspektiv", säger han."

    Så vad det går ut på är inte att det ska bli lönsammare att jobba (det fixar man med sänkt a-kassa/sjukförsäkring/socialbidrag), utan att göra det billigare för företagen att anställa. Om jobbskatteavdraget fungerar som det är tänkt ska det helt enkelt hålla tillbaka lönerna. Så mycket för "mer i plånboken"-politiken. Det var ju företagens plånböcker (som vanligt) som det gällde. Inte konstigt att Regeringen inte gått ut och skyltat med detta, det rimmar ju illa med att var "det nya arbetarpartiet".
    Vad kul, då får vi ju se större utdelningar nu med jobbskatteavdraget. För det är det företag gör när de får ökad vinst utan att fått ökad efterfrågan. Men det missade de kanske att ta med i beräkningarna? (eller så var det precis det som var poängen)

    SvaraRadera
  6. Visst borde man säga att jobbskatteavdraget kommer att påverka lönebildningen, det gör ju alla skatteförändringar.

    Poängen är väl dock inte bara ökad vinst som du antyder: när det blir billigare att anställa anställs det lite fler. Du blandar friskt mellan effekter som dyker upp på väldigt olika lång sikt.

    Låt mig göra ett försök att bena ut konskvenserna av jobbskatteavdraget:

    1. Det första som händer är att folk får mer pengar kvar, vilket ökar människors efterfrågan.

    2. Först när löner förhandlas nästa gång kan kan lönenivåer påverkas: Då uppstår effekten att det blir billigare att anställa, och den initiala efterfråge-effekten på löntagarna dämpas helt eller delvis

    3. Om det anställs fler för att lönekraven minskat, ökar dock efterfrågan igen när folk får jobb. Men det anställs inte fler för att företagen är snälla utan för att det ökar vinsten, det har du klart för dig ;-)

    4. I nästa skede kan vi fråga oss vart vinsten tar vägen: expansion eller utdelning till ägarna?

    Ökad vinst lockar även fler företag att producera, vilket på sikt pressar priset och sänker vinsten igen.

    5. Det som delas ut till ägarna kommer dessa förmodligen att göra något med kanske investerar de i någon annan sektor.

    osv...

    Ekonomi handlar om att metodiskt bena ut dessa effekter, vilka som uppstår på kort sikt och vilka som uppstå på lång sikt, samt fundera över hur stora de är. Calmfors är bra på detta.

    SvaraRadera
  7. För det första kan vi vara överens om att har man en överkapacitet och ingen tillväxt kommer det ökade överskottet inte att gå till att anställa fler? Därför är ju jobbskatteavdraget en direkt olämplig reform under svag tillväxt (en svag tillväxt som, nota bene, inte verkar innebära större förluster inom näringslivet längre), om syftet var nyanställning nu när arbetslösheten är som högst. Dessutom så omförhandlas avtalen i vår, så jobbskatteavdraget var ju mycket väl lagt i tiden så att folk precis ska känt av effekterna innan omförhandlingen, eller hur? Underbart är kort.
    När man "förmodligen" investerar i en annan sektor så finns det helt klart en risk i att man spekulerar i finansiella instrument istället för att investera i produktion. Finns det alls någon sorts finansiell spekulation som du inser inte leder till jobbskapande investering?

    Det du nämner här är förväntade effekter i flera led. Om det haltar i ett av de leden (tex så kanske pengarna som företagarna tjänar investeras någon helt annan stans än i Sverige) så går effekten för svenska arbetslösa förlorad och de får se sin offentliga service beskuren till ingen nytta. Många antaganden. Om man stället hade behållit folk i högst efterfrågade yrken inom tex vården, då hade man de fakto haft en lägre arbetslöshet här och nu, under lågkunjunktur, när folk är arbetslösa, istället för att ytterligare stimulera anställning i en avlägsen framtid när tillväxten ändå tagit fart.

    OM det nu fungerar (och det verkar ju vara svårt att utvärdera om man får tro RRV, som bygger sina beräkningar på stimulans av arbetskraftsutbudet, inte på löneavtalen som Calmfors), då är det fel tajmat, både med tanke på avtalsrörelsen (som kommer innebära lägre löner om man får tro Calmfors och därmed strypa effekten av konsumtionsstimulansen), och med tanke på stimulansen till nyanställning (som inte fungerar vid överkapacitet).
    Och kan inte regeringen vara ärlig nog att upplysa människor om att jobbskatteavdraget är orsaken till att de ska förvänta sig lägre löneökningar, alltså inte "mer pengar i plånboken", vilket hävdats?

    Förresten, att det ska bli billigare att anställa gör att arbetsgivaren anställer fler; vad fick den sänkta arbetsgivaravgiften för ungdomar för effekt på ungdomsarbetslösheten? Eller det kanske också "var på sikt"?

    SvaraRadera
  8. Här har du elegant beskrivning av vad ekonomer syslar med: "Such disdain for empirical verification(som hos ekonomer) is not found in the physical sciences. Its popularity in the social sciences is sponsored by vested interests. There is always self-interest behind methodological madness. That is because success requires heavy subsidies from special interests who benefit from an erroneous, misleading or deceptive economic logic. Why promote unrealistic abstractions, after all, if not to distract attention from reforms aimed at creating rules that oblige people actually to earn their income rather than simply extracting it from the rest of the economy?"
    Citat från Michael Hudson, som jag starkt rekommenderar läsning av.
    http://www.michael-hudson.com/

    SvaraRadera
  9. Skälet till att jag benade upp effekterna kronologiskt var - som jag skrev - att du blandade mellan effekter på kort och lång sikt.

    "För det första kan vi vara överens om att har man en överkapacitet och ingen tillväxt kommer det ökade överskottet inte att gå till att anställa fler?"

    Jag blir inte klok på vad du menar, det överskott som uppstår direkt är alltså hos löntagarna.

    SvaraRadera
  10. Nej, jag menar överskottet som skapas hos arbetsgivare när denne (tack vare skattesänkningarna) kan hålla tillbaka lönehöjningarna, det överskottet som var hela syftet med jobbskatteavdraget, enligt Calmfors. Arbetsgivarnas överskott, som skulle leda till investeringar i produktion (vilket i sin tur skulle leda till fler jobb). Vid överkapacitet sker ju som sagt var inte detta, och vid överkapacitet är det ju svårt för nya företag att slå sig in, även om vinsterna ökar.

    Löntagarna har alltså kvittat en skattehöjning mot utebliven löneökning (löntagarnas överskott var alltså tämligen kortlivat i år, innan löneförhandlingarna gjorde slut på det roliga), ingen stimulans av skapandet av nya jobb ar skett, nu när de behövs, statskassan går back på skattesänkningen och lönekostnaderna för företagen är lägre än vad de annars skulle varit. Vem vinner på dethär? På kort eller lång sikt?

    Det vi behöver under en lågkonjunktur med en rekordarbetslöshet är inte eventuella nya arbeten på sikt när (om) nästa högkonjunktur ökar efterfrågan, utan arbeten här och nu. I vård och barnomsorg, tex, där behövs fler, det är alla rörande överens om. Ska vi sänka skatten och låna till det tycker du? Det tycker inte jag.

    SvaraRadera
  11. Förlåt att jag kommenterar på en gammal post men det var spännande läsning! Det riktigt intressanta vore såklart att jämföra jobbskatteavdragen med de långsiktiga dynamiska effekter som skulle följt om vi gjort en motsvarande kraftfull satsning på barnomsorgen och skolan? Jag tänker på allt från minskad kriminalitet till ökad social mobilitet och social sammanhållning.

    SvaraRadera