lördag 17 juni 2017

Guide för icke-forskare: när ska man dra öronen åt sig?

Att sprida forskning och forskningsresultat är förmodligen en av journalistikens viktigaste uppgifter. Samtidigt finns det risken att man sprider en enskild forskares käpphäst, snarare än en representativ bild av forskningsfältet. Forskare sprider gärna sina käpphästar (takes one to know one) och att bli få uppmärksamhet för sig som person och sina problemformuleringar är en strategi för att få det lättare att få anslag. Samt att forskare har sin beskärda del av mediahoror. Så jag har satt ihop en liten guide som gör det lättare att kritiskt granska forskare.

1) Är forskaren aktiv inom det ämnet som hen uttalar sig i? Om inte betyder det inte att hen har fel, men man ska dra öronen åt sig. Men det betyder att forskaren inte kan ses som expert och måste motivera sina ståndpunkter med referenser till forskning. Egentligen gäller detta också forskare inom sitt eget fält, men när folk har aktivt forskat inom vad de pratar om kan man ofta ta dem på orden.

2) Kan forskaren motivera sina slutsatser med adekvata referenser? Det är inte alltid det behövs. Ibland pratar aktiva forskare om generellt accepterade slutsatser inom sitt eget fält, typ lärobokskunskap. Men de ska fortfarande vara kapabla att ge referenser. Om inte ska man dra öronen åt sig.

3) Är forskaren citerad av andra än medlemmar ur den egna gruppen/medförfattare? Inom olika forskningsfält finns det ibland olika stridande fraktioner som antingen försöker driva sina egna favorithypoteser. Ibland finner de gehör i bredare lager. Ibland fortsätter de att bara citera sig själva och de närmast sörjande. Då är det dags att dra öronen åt sig.

4) Publicerar författarna i inom fältet ledande tidskrifter? Hur vet man det? Ett sätt att kolla det är att söka på tidskriftens impact factor. Hög impactfactor betyder att artiklarna i snitt över de senaste åren citerats högt. Tidskrifter i forskningsfält med många aktiva forskare brukar ha högre impact. Impact speglar inte egentligen forskningens kvalitet utan mer dess nyhetsvärde (tex kan forskning inom mossor och lavar vara av fantastisk kvalitet men tidskrifterna som publicerar den forskningen har låg impact factor). Om forskningen publiceras inom ett aktivt fält men har låg impact, då är det läge att dra öronen åt sig. Då kan det betyda (måste inte) att forskningen är för dålig/kontroversiell för hög impact.

5) Vad säger andra forskare inom fältet om forskaren i fråga? Om de menar att hen ofta är "out on a limb" eller "provokativ" eller "drar långtgående slutsatser", då är det läge att dra öronen åt sig.

6) Är forskaren "corresponding author" eller förstanamnsförfattare på publikationen hen hänvisar till? Dvs är det den personen vars emailadress uppges i artikeln? I de flesta fallen ges corresponding author till den person som är mest kapabel att svara på frågor om artikeln. Ibland vill professorn, som är sist, alltid vara corresponding author, trots att hen har dålig koll och förstaförfattaren gjorde allt jobbet. Men om personen som uttalar sig om artikeln varken är förstaförfattare eller corresponding author, då ska man dra öronen åt sig. De har eventuellt inte ens läst artikeln.

Optional:
7) Är forskaren också läkare? Då är det läge att dra öronen åt sig, för läkare har en förmåga att säga saker på ett tryggt och övertygande sätt utan att ha en aning om vad hen pratar om. Pratar läkaren om klinisk forskning är det möjligt att hen vet vad hen pratar om (se punkterna ovan). Men om läkaren är aktiv på klinik och samtidigt uttalar sig om grundforskning (preklin) finns överhängande risk att läkaren inte har en aning och samtidigt inte tänker erkänna detta.


Email till Professor Niklas Långström 2014-09-29



"Mitt namn är Åsa Hidmark och jag är aktiv på twitter under namnet @nymne.
I lördags skrev en student hos er, Amir Sariaslan, följande:
“Skulle förhålla mig ytterst kritisk till socialepidemiologi som inte beaktar genetisk confounding.”


Detta var som ett svar på en länk till ett föredrag av Michael Marmot. I föredraget i länken som Sariaslan svarar på https://www.youtube.com/watch?v=dt9lrnzNC14 diskuterar Michael Marmot länken mellan ”social determinants” och hälsa. För att genetik ska kunna vara confounding i detta sammanhang måste den alltså korrelera med både hälsa och med ”social determinants”. Men tanke på att Sariaslan är doktorand i epidemiologi är jag övertygad om att han vet detta. Att genetik är kopplat till hälsa är ju tämligen okontroversiellt, men vad Amis Sariaslan öppet implicerar här är alltså att genetik också skulle korrelera med ”social determinants” (i.e. determinants of SES).
Sariaslan kunde inte lägga fram några övertygande belägg för sådan korrelation utan hänvisade till framtida forskning.
Naturligtvis ska forskare debattera forskning och uttrycka åsikter på twitter och andra forum. Att jag reagerat på Sariaslans diskussion är delvis för att han informerar mycket tydligt i sin bio var han arbetar, vad han gör och han hänvisar till sin egen forskning och till sina handledare. Han uppfattas alltså som en auktoritet inom ert fält. Han tog inte bort påståendet eller ens mildrade det under följande diskussion. Därför valde jag att ta uttalandet på allvar.

När jag var doktorand på KI inom vaccinforskningen, som var ett känsligt ämne, hade vi som anställda mycket strikta förhållningsregler när det gällde kommunikation om just vacciners eventuella skadlighet, eftersom det vi sade kunde tas som officiella uttalanden från forskare. All kommunikation skulle hänvisas till handledare. Jag menar att Sariaslans uttalanden berör ett minst lika kontroversiellt område när det gäller kopplingen mellan social status och gener.  Därför föredrar jag att vända mig till er.

Delar ni Sariaslans uppfattning om vikten av genetisk confounding i sambandet mellan ”social determinants” och hälsa? Dvs, anser ni att det finns belägg för att genotyper korrelerar med ”social determinants”?
I så fall skulle jag gärna se en öppen vetenskaplig diskussion om grunderna för påståenden om en sådan korrelation. Den diskussionen bör vara konkret, bygga på nu publicerade data och ske mellan forskare, inte föras implicit mellan doktorander och utomparlamentarisk högern på twitter (Ola Berg i detta fallet).


Effekten av Sariaslans tweet blir också en svepande kritik till hela det Professor Marmots forskning, och även den forskning som följt i spåren av denna (eftersom få inkluderar genotypning i sin forskning. Hur skulle det ens gå till?). Innebär detta att flera på er institution ställer sig kritisk till socialepidemiolog som inte kombineras med genotypning?
När enstaka forskare ställer sig brett kritiska till hela forskningsfält finns en risk att den kritiken används med politiska motiv (som i fallet med tex klimatforskningen). Jag tror inte att detta var syftet men jag ser risken.

Jag har bemött argument tidigare från den yttre högern om att det skulle finnas en korrelation mellan gener och ”social determinants”. Genetiska skillnader mellan grupper med olika SES anses förklara skillnader i hälsa, där fattiga ses som genetiska ”untermensch”. Sociala orsaker till skillnader mellan olika SES kan därför avfärdas på ideologiska grunder. Jag blev förvånad och illa berörd när detta kom från någon inom er forskningsgrupp på KI och jag är helt övertygad om att det rör sig om ett missförstånd jag skulle vilja att ni hjälpte mig att reda ut.
Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde klargöra vad detta handlar om.

Jag ber också om tillåtelse att publicera vår kommunikation på min blogg, naturligtvis utan att nämna Sariaslans namn.

Tack på förhand.


Mvh,
Åsa Hidmark"