lördag 17 juni 2017

Guide för icke-forskare: när ska man dra öronen åt sig?

Att sprida forskning och forskningsresultat är förmodligen en av journalistikens viktigaste uppgifter. Samtidigt finns det risken att man sprider en enskild forskares käpphäst, snarare än en representativ bild av forskningsfältet. Forskare sprider gärna sina käpphästar (takes one to know one) och att bli få uppmärksamhet för sig som person och sina problemformuleringar är en strategi för att få det lättare att få anslag. Samt att forskare har sin beskärda del av mediahoror. Så jag har satt ihop en liten guide som gör det lättare att kritiskt granska forskare.

1) Är forskaren aktiv inom det ämnet som hen uttalar sig i? Om inte betyder det inte att hen har fel, men man ska dra öronen åt sig. Men det betyder att forskaren inte kan ses som expert och måste motivera sina ståndpunkter med referenser till forskning. Egentligen gäller detta också forskare inom sitt eget fält, men när folk har aktivt forskat inom vad de pratar om kan man ofta ta dem på orden.

2) Kan forskaren motivera sina slutsatser med adekvata referenser? Det är inte alltid det behövs. Ibland pratar aktiva forskare om generellt accepterade slutsatser inom sitt eget fält, typ lärobokskunskap. Men de ska fortfarande vara kapabla att ge referenser. Om inte ska man dra öronen åt sig.

3) Är forskaren citerad av andra än medlemmar ur den egna gruppen/medförfattare? Inom olika forskningsfält finns det ibland olika stridande fraktioner som antingen försöker driva sina egna favorithypoteser. Ibland finner de gehör i bredare lager. Ibland fortsätter de att bara citera sig själva och de närmast sörjande. Då är det dags att dra öronen åt sig.

4) Publicerar författarna i inom fältet ledande tidskrifter? Hur vet man det? Ett sätt att kolla det är att söka på tidskriftens impact factor. Hög impactfactor betyder att artiklarna i snitt över de senaste åren citerats högt. Tidskrifter i forskningsfält med många aktiva forskare brukar ha högre impact. Impact speglar inte egentligen forskningens kvalitet utan mer dess nyhetsvärde (tex kan forskning inom mossor och lavar vara av fantastisk kvalitet men tidskrifterna som publicerar den forskningen har låg impact factor). Om forskningen publiceras inom ett aktivt fält men har låg impact, då är det läge att dra öronen åt sig. Då kan det betyda (måste inte) att forskningen är för dålig/kontroversiell för hög impact.

5) Vad säger andra forskare inom fältet om forskaren i fråga? Om de menar att hen ofta är "out on a limb" eller "provokativ" eller "drar långtgående slutsatser", då är det läge att dra öronen åt sig.

6) Är forskaren "corresponding author" eller förstanamnsförfattare på publikationen hen hänvisar till? Dvs är det den personen vars emailadress uppges i artikeln? I de flesta fallen ges corresponding author till den person som är mest kapabel att svara på frågor om artikeln. Ibland vill professorn, som är sist, alltid vara corresponding author, trots att hen har dålig koll och förstaförfattaren gjorde allt jobbet. Men om personen som uttalar sig om artikeln varken är förstaförfattare eller corresponding author, då ska man dra öronen åt sig. De har eventuellt inte ens läst artikeln.

Optional:
7) Är forskaren också läkare? Då är det läge att dra öronen åt sig, för läkare har en förmåga att säga saker på ett tryggt och övertygande sätt utan att ha en aning om vad hen pratar om. Pratar läkaren om klinisk forskning är det möjligt att hen vet vad hen pratar om (se punkterna ovan). Men om läkaren är aktiv på klinik och samtidigt uttalar sig om grundforskning (preklin) finns överhängande risk att läkaren inte har en aning och samtidigt inte tänker erkänna detta.


2 kommentarer:

  1. Hej! Afghanera var inte trygga i Iran. De var förföljda och tvingades till slavarbete med stor risk för att bli upptäckt av polisen och tvångsrekryteras till Assads armé i Surien, som Iran samarbetar med. Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Inget svar här, och inte ens en antydan på Twitter från dig om att du inte visste vad du pratade om vad gäller hazarer, Iran, Pakistan, talibaner etc. I stället byter du ämne och låtsas som ingenting. Enligt den vetenskapliga metoden, antar jag.

    SvaraRadera