Försvarstal för demokratin

I ren skär affekt måste jag bara häva ur mig detta, det ligger och pyr under ytan när jag läser (mycket läsvärda) bloggar som Cornucopia?, Flute och Vidsynt. Problemet är att dessa åsikter blandas med en sorts ekonomisk och ekologisk realism, som är väldigt tilltalande och trovärdig. Men så helt plötsligt dyker det upp saker som visar hur de här männen verkligen resonerar. Naturligtvis bekänner de sig till helhjärtat till von Hayek, och ska man ta någon diskussion med dem måste det ske via honom.

Den här anarkokapitalismen som förespråkas allt öppnare på bloggar och i DIs kommentarer är farligare än vad vi hittills sett av i ideologiska diktaturer - den svenska versionen av Tea Parties-ideologin. De vill inte ha en stat, eller åtminstone inte en stat de betalar skatt till. En stat utan resurser är en havererad stat och lämnar förstås spelfältet helt fritt för starka grupper att ta makten. Starka grupper? Folk med pengar, som kan kontrollera andra människor genom att betala dem. Den kommer att sluta i en totalitär diktatur där de som håller i trådarna är de som gått över flest lik för att berika sigsjälva och kan köpa sig makt. Den selektionen av makthavare - de med pengar - kommer att se till att lägga vantarna på alla resurser och de kommer inte att dela sin makt med någon. Denna utveckling brukar folk sälja med ord som "frihet" och "marknaden reglerar sig själv". Det första är helt enkelt fruktansvärt naivt och kortsiktigt. Det andra en farlig blindhet för hur verkligheten ser ut. Genom uppköp bildas konglomerat som sedan styr vilken marknad det nu må vara enligt devisen kortsiktiga vinster långsiktig kontroll.

En invändning mot demokrati är ofta att folk inte bryr sig, att det är för mycket frågor att sätta sig in i och det är folk inte kapabla/kompetenta till. Eller att politiker inte längre har någon legitimitet eftersom de representerar en så lite grupp av folket. Demokrati fungerar utmärkt även om bara fåtalet bryr sig - det blir mer makt åt de som engagerar sig och arbetar politiskt. Är folk missnöjda engagerar de sig politiskt. Det finns en jämnvikt. Folk väljer själva hur mycket makt de vill ha genom sitt engagemang i de frågor de tycker är viktiga. Det är precis de människorna jag vill ska representera mig.

Vi kan välja relativt fritt hur vi vill leva våra liv. Jo faktiskt. Jämfört med hur vi skulle ha det i en värld kontrollerad av den rikaste 1%, som inte bryr sig ett skit om vad du tycker, behöver eller vill, så har vi en fantastisk frihet. Ju mer staten krymper, genom lagar eller skattesänkningar begränsar sitt handlingsutrymme, desto mer utrymme för de vi inte valt, för de som kan köpa sig makt.

Anarkokapitalisterna vill inte åka till havererade stater i Afrika och bygga sina företag. De vill parasitera på allt de vi byggt gemensamt - ett utbildat folk, rättssamhälle, trygghet för våra barn och gamla, de demokratiska rättigheterna att få uttrycka sina åsikter. Bara som exempel. Allt detta parasiterar de på (allt detta är förutsättningen för det företagande/konsumtion som de menar är definitionen av deras frihet), smiter av ideologiska skäl från så mycket skatt de bara kan spottar sedan de som jobbar utan att äga i ansiktet. Där har vi parasiter!