onsdag 17 februari 2010

Svar till flute

Tack för att du tog dig tid att svara flute, det var ett intressant svar. Intressant därför att vi ser samma problem men möjligen kommer till olika lösningar. Dessutom är det du skriver snyggt illustrerad med kopplingar till de verkliga problemen – och med den grunden kan jag kosta på mig att vara mer abstrakt. Och med det ta den risken det innebär att bli tagen för en frasmaskin.

För det första vill jag poängtera att jag inte menar att någon här är antidemokrat när det gäller att alla vill ha de demokratiska fria värdena. Det är ”antidemokrati” i bemärkelsen att man förespråkar att den demokratiska politiska makten reduceras (med skattesänkningar), beskärs (med lagar som begränsar statens möjlighet att kontrollera och äga produktion) eller omyndigförklaras (som ägare, till förmån till det privata ägandet). Resultatet av denna ”antidemokratiska” utveckling är alltså otroligt problematiskt för alla oss som inte tillhör den ekonomiska eliten. Därav mitt försvarstal för demokratin.

Orsaken att jag tog avstamp i era bloggar är att jag ser en genomgående tendens att ni förespråkar att demokratiska (statliga) kontrollmekanismer kliver tillbaka till fördel för den ”fria” och ”självregerlande” marknaden. När du ser politikers gynnande av stora företag som ett argument för att begränsa politikers roll (?), så ser jag det snarare tvärt om. Att politiker går de stora företagens ärenden (pga lobbyister, opinonsbildare och direkta eller indirekta mutor) så är det bara förstadiet till hur det ser ut om demokratin kapitulerar. Hur otillräcklig den demokratiska kontrollen än må vara så är den det enda som hindrar dessa stora företag att göra precis som de vill. Och vem ska då försvara de demokratiska friheterna? Den demokratiska makten behöver ha en kritisk massa, en viss makt, för att inte helt bli överkörd av starka ekonomiska intressen (företagskonglomerat). Dessa företag kommer att veta precis allt om oss, och om de tycker att de har orsak att skapa problem för någon kommer ingenting att stoppa dem. (Att FRA vet vad du berättar för din mamma är obehagligt, men det är ingenting emot hur obehagligt det blir i en framtid när ditt sjukförsäkringsbolag, din arbetsgivare eller dina konkurrenter köpt den informationen)

Som vi vet, alla komplexa problem har enkla lösningar som är fel och problemet med dålig politisk kontroll löses inte med den enkla lösningen avskaffad politisk kontroll (i alla fall inte om man då inte tillhör den ekonomiska eliten). Jag föreslår att vi använder rationella och beprövade verktyg istället för att lämna över den politiska kontrollen till en bunt ideologiska teoretiker med tveksamma definitioner av vad ett bra resultat är (ekonomerna). För vi ska komma ihåg att vad som är en ”bra” lösning på de problemen du beskriver beror helt på vem som drar nytta av lösningen.

Misstron mot demokratisk kontroll (ivrigt påeldad av Alliansen som just nu når nya höjder i att odla politikerförakt) leder till att vi i något sorts självdestruktivt självtvivel avsäger oss möjligheten till makt. Jag menar att i det vakuum som uppstår finns det väldigt stora aktörer som är mer än villiga att ta den makten. (Hayeks ide om att den begränsade demokratin skulle ge fritt spelutrymme åt den fria prissättningens magiska själorganiserande mekanismer fungerar inte på en reell marknad med starka oligopol, och även om den gjorde det, vem skulle tjäna på att demokratin begränsades till förmån för kapitalets totala frihet längden?).

Åtminstone Cornucopia diskvalificerar demokratisk kontroll av produktion och kapital, eftersom han anser att den är ineffektiv och per definition inte kan skapa någonting av värde (och här kanske jag gör misstaget att dra er över samma kam – jag har ju bättre koll på Cornucopia och jag kan ha missbedömt dig). Detta är i sig en sorts ”antidemokratisk” hållning, eftersom demokrati inte ses som kapabel. Varför skulle samma personer vara inkompetenta som medborgar men kompetenta som ägare?

Då kommer frågan igen, ineffektiv för vem och värde för vem? Nej, gemensam produktion är inte effektiv för att skapa privata vinster och nej, det mervärdet som skapas av demokratiskt driven produktion syns inte alltid med de mätverktygen som används, men tror ni på allvar att det innebär att det inte skapas någonting av värde? Fördelen är ju att det är vi som gemensamt har kontrollen, vi kan gemensamt bestämma att individen ska ges ett stort mått av frihet istället för att vara utelämnade åt andra för att tillgodose våra mest grundläggande behov, på en marknad där vårt enda inflytande är det som konsumenter.

(Jag har börjat ta upp bankerna flera gånger, men strukit det, eftersom det blir för långt och komplicerat. Men jag kan i korthet påpeka att jag inte tycker att den rena bankverksamheten har i privat ägo att göra. Sätter man sedelpressar i händerna på vinstdrivande företag så kommer de förr eller senare att missbrukas. Och visst, griper inte staten in går banker välförtjänt omkull, men förmodligen med resultatet att den som drev banken skrattar hela vägen till en helt annan bank i en annan del av världen medan de som sparade blir totalt utelämnade.)

8 kommentarer:

  1. Tja, om ett företag, t ex SAS, ägs privat istället för av staten, så tillåts det gå i konkurs istället för att inkompetenta skattebetalare skall betala skatt till en inkompetent stat som stoppar pengarna i ett inkompetent SAS.

    Billigare för alla alltså, och ingen snedfördelning av resurser. Staten sätter i princip aldrig sina företag i konkurs, utan håller en ineffektiv verksamhet under armarna.

    Skillnaden är att med privat ägande så straffas inkompetens, men med statligt ägande så straffas den inte.

    När man investerar med andras pengar (vilket är vad staten gör) så blir resultatet därefter. Investerar man med sina egna pengar har man lite högre krav, speciellt eftersom man inte har oändligt med pengar (=skattebetalare eller tryckpressar) att skinna.

    Du kan gärna jämföra västvärlden 1945-1992 kontra Östeuropa och Sovjetunionen. Var blev välståndet och lyckan för individerna störst? Där staten ägde allt i "demokratisk" anda, eller där ägandet var privat?

    SvaraRadera
  2. För det första, jag har genomgående argumenterat för att staten ska droppa SAS och strunta i SAAB. SAS bla här http://bit.ly/cQ1jhq
    Det jag säger är att om det inte funkar, så fixa det, för alternativen är så mycket sämre. Om du inte gillar de besluten kan du ju börja med att INTE lägga din röst på det parti vars företrädare ger bort 4 av våra miljarder till ryska maffian och vars företrädare är lättlurad nog tro att helt plötsligt efter 3 år så ska SAS ledning fixa biffen. Det skulle jag kalla för ett "ineffektivt" användande av sin röst.
    Sen kan du ju, som jag, köra mantrat varje gång du träffar en politisk företrädare: ta bort onödiga regler som ger onödig administration, förenkla istället för att krångla till, rationalisera. Inte för att kunna sänka skatter, utan för att vi ska göra vettiga saker för pengarna. Visst, staten är kanske ineffektiv, men det är näringslivet också. Jag ska ge dig ett litet enkelt exempel.
    Läkemedelsbolag lägger miljarder på utveckling av nya blodtrycksmediciner/kolesterolsänkare/antidepressiva, där det redan finns effektiva läkemedel med få biverkningar. Nya läkemedel är inte bättre än de gamla (eller det vet vi inte eftersom man inte vågar testa nya läkemedel i dyra studier mot andra nya läkemedel, eftersom man vet att de nya inte är nämnvärt bättre. Så de testas mot de läkemedel som togs fram på 50-70-talen, och då ser man en liiiten effekt av de nya). Så istället bränner man miljarder på att sälja in de nya välfärdsläkemedlen på den enorma marknaden. Vi luras att köpa dem och läkemedelsbolaget gör en vinst och alla klappar i händerna. Så har vi ett antal företag som gör exakt samma sak och som tävlar mot varandra. Detta är din definition av "effektivt"? Konstigt, för det är min definition av resursslöseri. Effektivt för vem? För ägarna? Då förespråkar jag att man tar en hyfsad skatt av detta vansinnigt effektiva företag för att kunna ineffektivt utveckla ny antibiotika, som vi faktiskt verkligen, på allvar behöver. Vad är poängen med effektiv produktion av skit? Hellre ineffektiv produktion av sådant vi verkligen behöver, som alla kan dra nytta av, än effektiv produktion av nonsen som gynnar ett fåtal ägare.

    Att argumentera med dig är ibland som att argumentera med en frireligiös - du lyssnar inte. Om jag skriver ett blogginlägg som heter "försvarstal till demokratin" så fattar du fortfarande inte. Du tror alltså att det var en "demokratisk" anda i Östeuropa och Sovjet. Ja, tjena. Jag slutade att argumentera med frireligiösa när jag var sisådär 18. Dax att utöka den tidsbesparande principen till övriga extremister? ;-)

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Hej
    Kul att du tog upp fajten med Cornucopia, jag tror det faktiskt har ett värde att gå in och kommentera hursomhelst, tänk på de som går in och läser också.
    Man behöver bara läsa hans sista stycke här ovan för att greppa hans absurda enögdhet. Var det inte just länderna med en vettig mix av privat/offentligt som blev bäst för det stora folkflertalet ?

    SvaraRadera
  5. Hej Åsa! Lite snabba halvt ostrukturerade kommentarer.
    Låt mig först klargöra lite vad jag inte säger och tycker.
    - Jag är inte generellt för skattesänkningar och har heller aldrig argumenterat för det. Jag betalar gärna skatt när den går till vettiga ändamål, t.ex. skola och sjukvård.
    - Jag är inte generellt emot att staten eller kommuner ska äga företag. Tvärtom anser jag att det var fel att t.ex. Stockholm sålde ut sitt energibolag, och jag anser t.ex. att staten bör fortsätta att äga Systembolaget. Jag är också tveksam till vilka vinster som faktiskt gjorts på att "konkurrensutsätta" eller "upphandla" verksamhet som t.ex. lokaltrafik. Däremot anser jag inte att staten bör äga t.ex. flygbolaget SAS eller banken Nordea. Jag tycker också att staten agerar väldigt klantigt och dåligt som ägare i många fall, t.ex. Vattenfall, även om jag i princip tycker att Vattenfall borde fortsätta vara statligt, men sälja av sin utlandsverksamhet.
    - Jag är inte principiell förespråkare av "att demokratiska (statliga) kontrollmekanismer kliver tillbaka till fördel för den ”fria” och ”självregerlande” marknaden". Men i vissa fall anser jag att det blir bättre utan statlig inblandning, t.ex. Riksbankens klantiga räntesättning.

    Jag ser däremot en fara i det opersonliga ägandet, exempelvis fonder. Det är ju lätt för dem att investera våra pensions- och fondpengar, men sen tar de i många fall inte något bra ägaransvar.
    Grundproblemet som jag ser det är att samhället idag domineras av ett antal stora kolosser. Stora företag som ägs av stora fondbolag som ägs av stora banker. De blir väldigt ineffektiva och opersonliga och med snedvridna prioriteringar, oavsett om de är statliga eller privata.
    Vad gäller banker så tror jag nog på något slags pluralistiskt system, där t.ex. kooperativa och privata banker samexisterar och konkurrerar. Problemet idag är att den svenska bankmarknaden totalt domineras av fyra bankbjässar, varav en (Swedbank) har svalt det mesta av det som startade som något slags kooperativ (sparbanker och föreningsbanker).
    Ett av de största långsiktiga problemen på den svenska bankmarknaden har varit statliga SBAB och deras pådrivande av konkurrensen ända till osunda kreditvillkor. Tyvärr har detta drivit oss mot liknande problem som USA har fått p.g.a. de liknande statliga företagen Fannie Mae och Freddy Mac. Notera likheten mellan Sverige och USA här, trots de politiska skillnaderna, skillnaden mellan skattetryck eller övriga skillnader.

    SvaraRadera
  6. Tack flute, det är intressant. Du har en fantastisk förmåga att konkretisera dina åsikter. Jag inser att jag totalt missbedömt dig. Jag ber verkligen om ursäkt för att jag var så kategorisk.
    Helt apropå tror jag att du och fredrik har mycket gemensamt, och han är en klok person.

    Jag håller med om att ett stort problem med statligt ägande av företag verkar vara att staten inte verkar vara en aktiv ägare. Just nu förefaller det som om direktiven är "gå med vinst" och då kan det ju i princip kvitta vem som äger. Hela poängen med statligt ägande är väl att utveckla verksamheten enligt någon sorts långsiktig nyttoprincip, för att garanterar en samhällsfunktion. Varför staten ska var minioritetsägare i något företag alls kan jag inte riktigt förstå - hela poängen med att statligt ägande är ju kontrollen.
    Jag tycker att det är synd att de sålde av apoteket också. Efter att ha bott en vända i Norge blir det ju helt obegripligt. Om det är öppettiderna det är fel på hade Apoteket helt enkelt kunnat få i uppdrag att ändra sina öppettider och höja priserna något. Det argumentet var det någon pressektreterare som hittade på.

    Helt bizarrt att regeringen nu försöker utöva någon sorts ägarstyrning via medierna av SJ och plocka poäng på att kritisera sitt eget bolag. Jag tror att Reinfeldt jobbar upp en sorts antipati mot SJ för att lättare kunna sälja av dem också.

    SvaraRadera
  7. Hej Åsa!
    Jag känner inte just denne Fredrik, tror jag (om han inte råkar vara just en av alla de Fredrik som jag känner).
    Jag håller med dig om att utförsäljningen av apoteken är tveksam. Även Cornucopia har skrivit kritiskt om den.
    Vad gäller SJ så lär de ju inte hinna säljas av innan valet i höst. Och hur ofta sitter en regering kvar över ett val när det är ekonomisk kris? Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om ägandet av SJ. Måste sätta mig in mer i alla frågor kring det.

    SvaraRadera
  8. Tack för länken till Cornucopias apotekinlägg. Det är intressant att se honom hålla en position (som jag skulle argumenterat för) emot extremare marknadsliberaler. Kul att se honom fäktas i kommentarsfältet både sakligt och vasst. Man anar hans storhet när han håller emot från höger. (Från vänster tog han det ju då inte riktigt lika elegant...)

    SvaraRadera