Var är de verklighetsförankrade ekonomerna?

Idag presenterar Per Gudmundson på DN en undersökning som han i korthet anser visar att ekonomihistoriker, sociologer, genusvetare och statsvetare är vänstersympatisörer. Nu fördelar sig både statsvetare och ekonomihistoriker mellan blocken ungefär som de senaste opinionsundersökningarna visar att svenska folket gör, så speciellt vänstervridna är de inte annat än inom Gudmundsons referensram. Sociologer och genusvetare syns kanske i tv, och sociologer gör vissa utredningar, men de är knappast stora, dolda maktfaktorer inom svensk politik. De akademiska ekonomerna, däremot, är de som har en reell makt över politiken i Sverige, både genom samverkan med företag och Svenskt Näringsliv och som en sorts "objektiv" referens i media och i statliga utredningar. Men framför allt utbildar de nästa generations ekonomer. Både nationalekonomer och företagsekonomer tillhör med stor majoritet det borgerliga blocket - det finns dubbelt så många borgerliga nationalekonomer och tre gånger så många borgerliga företagsekonomer som det finns rödgröna dito. Varför är det så och vad innebär detta för forskningen och utbildningen?

Hurvida enskildas personers forskningsresultat påverkas av den personliga politiska åsikten är kanske inte så speciellt intressant - dessa forskare sållas förr eller senare bort. Det som är intressant är vem som fördelar anslagen och till vilka projekt. Dvs, hur sätts dagordningen? Vilka frågor bedöms som relevanta och vad är det för ekonomer eller politiker som bedömer det? Om den ekonomiska forskningen i huvudsak gynnar värdekonservativa frågeställningar istället för att vara förutsättningslös, då har vi problem. Att Gudmundson inte såg något problem alls med detta förklarade Ester Pharasyn träffande på Twitter med att "Gudmundson anser förmodligen att endast "vänster" är en politisk åskådning. "Höger" är liksom bara logik och fakta."

Om man nu inte tror att ekonomerna är högersympatisörer för att högerpolitik är den logiska konsekvensen av ekonomisk bildning, hur blev det såhär? Ali Esbati menade på Twitter att "Den normala processen är att den som kan eller önskar kunna något om ekonomi drabbas av depression och/eller grips av hat mot akademisk nationalekonomi såsom den undervisas och utövas idag. De flesta anpassar sig el ger upp." (jag gav upp)

Franska ekonomistudenter har reagerat på att undervisningen är enkelspårig och fixerad vid matematiska modeller som stämmer dåligt överens med verkligheten. De går så långt att de kallar den undervisningen i ekonomi vid de stora franska universiteten för "autistisk" i sin isolering från samhället och skickar öppna brev till olika institutioner där de kräver verklighetsförankring och ett bredare tänkande i undervisningen. De som stannar på ekonomutbildningarna godtar helt enkelt en verklighetsfrånvänd syn på ekonomi, där matematiska modeller bekräftar en borgerlig ekonomisk politik?

Som ett svar på denna "autistiska" syn på ekonomiundervisningarna så bildades nätverket Post-Autistic Economics (PAE) av ekonomen och författaren Bernard Guerrien vid Université Paris 1 (Sorbonne). PAE, som ger ut en ekonomisk tidskrift i pdf-format, är ett forum för att diskutera problemen med ekonomi som vetenskaplig disciplin. Och de är inte nådiga. De ger sig på och listar vad de kallar "Toxic textbooks" som leder till "Mass miseducation" och hjärntvätt. Men det finns också en genuin ambition att verklighetsförankra inte bara undervisningen utan de ekonomiska teorierna. Var finns motsvarande rörelse i Sverige?

Jag avslutar med att citat från PAEs hemsida:

“[Economics as taught] in America's graduate schools... bears testimony to a triumph of ideology over science.”
Joseph Stiglitz

Tack Ali Esbati för länkarna till PAE.

PS

Innan vi hetsar upp oss allt för mycket över rapporten om akademikers åsikter så är det värt att hålla i minner att svarsfrekvensen i undersökningen ovan var 35 %, och trots att författarna hävdar att de gjort en detaljerad bortfallsanalys (och kommit fram till att de som svarat är representativa, förstås), så gör det studien osäker. Så undrar jag i mitt stilla sinne vad för politiska åsikter författarna själva kan tänkas ha, när de publicerar arbeten som "Faces of Politicians: Babyfacedness Predicts Inferred Competence but Not Electoral Success". Och vem som finansierade det arbete.