onsdag 10 februari 2010

Angående kritiken mot The Spirit Level

I ett tidigare inlägg nämnde jag boken The Spirit Level av Wilkinson och Pikett. Nu har den diskuterats fram och tillbaka på bloggar och media, och det är ett par argument emot författarnas slutsats (som är det enda jag känner till om boken, måste erkännas) som jag bara måste bemöta.
Nu har jag ju inte läst The Spirit Level, och jag diskuterar inte siffrorna därifrån, men jag sett en hel del generell kritik emot forskarnas slutsatser. En huvudsaklig invändning som flera debattörer framför är att forskarna inte visar på ett orsakssamband - kausalitet. Jag har invändningar emot kausalitetskravet i detta fall.
Till att börja med, att designa studier på internationell nivå som gör det möjligt att fastställa kausalitet enligt acceptabla vetenskapliga kriterier är nog mer eller mindre omöjligt. Genom att selektivt kräva kausalitet (eller orsakseffekt) kan man alltså bortse från studier som man av ideologiska skäl vill avfärda, utan att undersöka implikationerna av dessa. I detta fallet så förefaller kritiken mot brist på kausalitet som ett desperat och ideologiskt färgat försök till att bortse från samband mellan ojämlikhet och ohälsa (och då motsvarande jämlikhet och hälsa) i den rika världen.
Jag menar på att kravet på visad kausalitet i realiteten är irrelevant för politiken i det här fallet. Det spelar ingen roll i praktiken om det var ojämlikhet, jordbävning eller epidemier som orsakade ohälsan. Frågan vi ska ställa oss är om ohälsa, upplevd eller som mätt i mortalitet, kan MINSKAS av jämlikhet. Vad som orsakat ojämlikheten eller vad som orsakat ohälsan är för resonemanget inte intressant utan det är sambandet i sig. Även om jämställdhet förbättrar hälsan via andra, tredje eller fjärde faktorer så spelar detta ingen större roll, det är resultatet av jämställdhet och inte mekanismen som i realiteten är det viktiga.

Det är som skillnaden mellan medicinsk grundforskning, där förståelsen för mekanismer är själva poängen, och evidensbaserad medicin, där man jämför behandlingar. Publicerar man grundforskning utan att argumentera för kausa samband, då kan man lika gärna lägga ner. Vad Wilkinson och Pickett gör ska snarare liknas med evidesbaserade medicin - en vedertagen och mycket effektiv metod för att utvärdera behandlingsstrategier. Man tittar på enkla samband, man gör enkla jämförelser av utfall. Man struntar fullständigt i kausaliteten, man agerar på de fakta man har, så fort man har dem, för att skapa en rationell sjukvård och friskare patienter. Med detta i åtanke så är kausalitetskravet på The Spirit Level irrelevant.

Jag har dessutom invändningar emot argumentet att politiker absolut måste veta hur stora effekterna är av jämlikhet för att agera. Det förekommer här en dubbelmoral där åtgärder som stämmer överens med politikerns ideologi bara behöver stödjas rent teoretiskt (lägre totalt skattetryck som teoretiskt sett ska ge fler arbeten tex, men där det inte ens finns en korrelation, ännu mindre ett kausalt samband), men för politiska förändringar som faller utanför den egna ideologi, där krävs inte bara trovärdiga teorier och verkliga korrelationer, utan dessutom kausala samband, eller orsakseffekter.
Helt klart att forskningen alltid är pågående - när skulle den vara slutförd? - det är inget argument emot att ta den på allvar.

Sen måste jag medge att det känns helt absurt att diskutera en bok såhär ingående utan att ens ha läst den. Jag får nog ta och läsa den nu...

11 kommentarer:

  1. Ganska mycket av debatten kring denna bok (som jag inte heller har läst) förvirras också av att det är oklart om vissa debattörer överhuvudtaget är intresserade av att politikens mål skall vara att minimera ohälsa och dylikt. Det krävs att man bekänner färg när det gäller om man är utilitarist eller inte för att frågan skall vara riktigt intressant. Om man t.ex. är "Nozickean" eller dylikt så är det ju oväsentligt om en viss politik ökar människors välbefinnade, så länge folk bara har sina grundläggande rättigheter. Jag har en känsla av att många inte skulle acceptera en mera omfördelande politik även om de kunde bli övertygade om ett jättetydligt samband mellan ohälsa och ekonomisk ojämlikhet.

    SvaraRadera
  2. Så har jag också tänkt. Med en moderat inställning "jag skiter väl i hur ni mår, det är erat ansvar. Så länge ni jobbar har ni den personliga friheten att må precis som ni vill (om ni inte jobbar däremot, då får in inte vara sjuka)" så kan de ju faktiskt fullständigt strunta i att ens argumentera mot Wilkinsons och Piketts slutsats.
    Men de KAN inte låta bli. Nu har ju jag mest sett debatten från samhällsvetare och journalister, och inte från politikerhåll. Men de samhällsvetare som är där och tycker vill ju helst att deras politiska världsbild ska vara rationell för alla. De kan ju inte säga att "vi bidrar till att bygga ett samhälle där folk mår sämre". De vill ju kunna argumentera att deras samhällssyn är "bra".
    Jag hoppas att The Spirit Level följs upp av både forskare inom ekonomi och sociologi. Och av populärvetenskapen.

    SvaraRadera
  3. Boken är bra, jag har börjat läsa den och det tycker jag verkligen.

    Man får verkligen inte bli fanatiker när det gäller metoder. Det är självklart att man inte kan "bevisa" kausalitet i vissa fall, då får man nöja sig med att det är den rimligaste tolkningen och i o för sig vara beredd att ändra sig om det dyker upp bättre förklaringar.

    Man kan ju ofta använda partialkorrelationer för att kontrollera för effekter i studier, och en teknik som jag verkligen gillar är en som kallas cross-lagged-pannel correlation, där man kan se i longitudinella studier vad som hänger ihop och vad som inte hänger ihop.

    SvaraRadera
  4. Hej,

    jag är i högsta grad intresserad av att "politikens mål ska vara att minimera ohälsa och dylikt".

    Jag förtydligar detta för att Åsa (nymnchen) i flera diskussionstrådar antyder att jag skulle vara ohederlig eller syssla med propaganda.

    Jag tog upp kausalitetskravet eftersom jag finner det högst relevant i det här fallet: Det är nämligen inte säkert att de åtgärder som vidtas för att öka jämlikheten leder till bättre hälsa.

    Om vi ska fortsätta diskussionen vore jag tacksam om Åsa slutar med guilt by association och antydningar om mina motiv med min forskning.

    mvh
    andreas

    SvaraRadera
  5. Andreas, trevligt att du hittade min lite hemliga blogg!
    Jag ska sluta förolämpa dig, men först vill jag förklara vad jag menar med att jag misstänker intellektuell ohederlighet. Anta att du i din studie "Government size and growth" hade kommit till motsatt slutsats, skulle du då:
    a) publicerat resultatet, b) analyserat om resultatet och inkluderat korrektioner tills du kom fram till en negativ korrelation, c) inte publicerat resultatet. Jag skulle gissa på b eller c, men det är det ju bara du som vet. Hur tror du själv att Fölster skulle gjort?

    När du nu är här vill jag ställa en fråga ang Government size and growth. I flera av de inkluderade länderna med små statsapparater (eller vad du kallar det på svenska) i alla fall mellan 1970 och 1995 hade stora outnyttjade resurser tex i form av hemmavarande kvinnor. Jag tänker på tex Irland, Spanien och Grekland, som där denna arbetskraftsreserv togs i anspråk under perioden. I högskatteländerna hade mycket av den utvecklingen skett redan tidigare. Alltså, du får en kraftig expansion av arbetskraften i lågskatteländerna, (inkl införandet av en hel del effektiviseringar i teknologiskt eftersatta jordbruk som frigjorde ytterligare arbetskraft) vilket kan förklara en kraftigare tillväxt. Effekten i ditt senare material är mindre, vilket kan ha att göra med att dessa resurser till stor del redan var utnyttjade. Jag ser inte hur du förklarar detta. Hur tog du hänsyn till detta i din studie?

    SvaraRadera
  6. Självklart är svaret a). Frågan är om du tror mig?

    Jag vet ärligt talat inte hur Fölster skulle gjort. Du kanske ska fråga honom?

    Hypotesen när vi började skriva vårt papper var faktiskt att andra variabler skulle bli mer signfikanta. Data gav oss bara delvis rätt. Skulle vi låtit bli att publicera bara för att resultaten visar att Fölster kanske hade rätt?

    Ditt alternativ b) tyder på att du inte läst pappret särskilt noga.

    Metoden vi valt syftar just till att komma runt problemet att resultaten är känsliga för vilka andra variabler som inkluderas. Därför använder vi alla variabler i Fölster&Henrekson-studien plus ytterligare några, och låter en algoritm köra alla tänkbara kombinationer av totalt 21 potentiella x-variabler. Av dessa är det några som visar sig vara robusta.

    Till sist:

    En av de variabler vi har med är förändring i arbetskraftens storlek. Den är mycket robust, och är mycket riktigt signifikant positiv, sannolikt delvis av det skäl du redogör för ovan.

    /andreas bergh

    SvaraRadera
  7. Hej Andreas,
    Jag har förmodligen underskattat dig, men ta det inte bara personligt, jag är inne i en fas då jag är djupt misstänksam mot och "underskattar" en hel del den nationalekonomi som jag läser.
    Tack för att du svarade på frågan om arbetskraftens storlek.

    Hur ställer du dig till att Myles kommit fram till andra slutsatser ang korrelationen mellan höga skatter och tillväxt - varför är det så om era slutsatser nu är så robusta? Har du läst Myles rapport?

    SvaraRadera
  8. Ang Myles rapport (som är en litteraturöversikt): Jag har skrivit en nära nog identisk litteraturöversikt, som kommer till sommaren.

    De flesta studier som undersöker tillväxt i rika länder, har med ett mått på hela den offentliga sektorns storlek, och korrigerar för andra relevanta faktorer exempelvis arbetskraftens storlek, initial BNP mm, hittar ett negativt samband.

    Men: det betyder inte att länder med höga skatter måste växa långsammare, de kan vara bra i någon annan dimension, eller ta ut skatter på ett sätt som är mindre tillväxthämmande än vad de är i genomsnitt.

    Från andra studier vet vi exempelvis att olika skater har olika effekt, och att det spelar stor roll hur skatteintäkterna används.

    Slutligen är sambandet det omvända i fattiga länder: högre skatter korrelerar där oftast med högre tillväxt.

    SvaraRadera
  9. Nu diskuterar jag detta med Olof (och han menar på att det inte är så enkelt) men kan den "lägre" produktionen högskatteländer delvis bero på att mervärdet av den produktion som görs i statlig regi inte syns i BNP? Det är alltså bara statens utgifter för den statliga produktionen (tex våra löner) som syns i BNP. Vad vi producerar har alltså inget värde bortom våra egna löner, det är "osynligt". Däremot, hade vi jobbat på ett privat företag hade vi väl antagligen bidragit till någon sorts vinst utöver våra löner. Men för alla inom offentlig sektor definieras alltså produktionen till lönen oavsett hur produktiva de är. Det tycker ju i alla fall jag är konstigt, att två personer kan göra samma sak, men om någon betalar för tjänsten först då räknas det som produktion. Förstår du vad jag menar?

    Följer diskussionen på Nonicoclolasos med intresse.

    SvaraRadera
  10. Visst förstår jag vad du menar, detta är ett välkänt problem när BNP ska mätas, och ett av många skäl till att jag föredrar andra välståndsmått. Och jag håller med dig om att ekonomer (för att inte tala om ekonomijournalister...) ibland tenderar fokusera överdrivet mycket på BNP-siffror, som även i rika länder är ganska skakiga av bl a det skäl du tar upp.

    Det ställer dock inte till något enormt metodproblem för jämförelser av tillväxttakt mellan länder vars storlek på den offentliga sektorn är någorlunda konstant över tiden.

    SvaraRadera
  11. Ok. Känns betryggande när du och Olof säger i princip samma sak.
    Antingen är det mer pålitligt eller så beror det på att ni haft samma läroböcker ;-)
    Vilka andra välståndsmått?
    Hur mäter man produktion, eller effektivitet snarare, i den offentliga sektorn?
    En annan fråga, när man sänker lönerna så ökar man ju effektiviteten som jag förstått det. Det är lite konstigt, eftersom tex någon som syr för hand för slavlön blir effektivare än dyr personal som sköter högproduktiva och effektiva maskiner. Hur mäter man effektivitet i produktionen så att man ser skillnad på en lönesänkning och en "riktig" effektivitetsförbättring?

    SvaraRadera