Cissi Wallins örtolja del 1

När Cissi Wallin berättade att örtolja hade fungerat på hennes förkylning gick larmet bland skeptikerna. Örtoljan kallades föraktfullt magisk och man grämde sig över att Cissi hade ett mediautrymme. Mediautrymmet sågs som ett motiv för att ge så hårt mothugg som möjligt och statuera exempel – ingen ska få stå och säga felaktigheter i media, anser vetenskaplighetens självutnämnda väktare. Folk ska inte uttala sig om någonting de inte vet någonting om, var ett annat omdöme. Cissi fick också fungera i utbildningssyfte där skeptiker skulle lära sinsemellan hur man kan svänga sig med begrepp som argumentationsfel och halmgubbe.
Men ingen frågade vad det var hon hade använt för örtolja eller om hennes påstående om funktion var rimligt. Jag tycker att just den ignoransen är väldigt underlig om man försöker agera den vetenskapliga kunskapens väktare och om man anser att folk som uttalar sig utan kunskap är fria villebråd för hån. Eftersom det visat sig vara mer regel än undantag att skeptiker har fel blev jag förstås väldigt nyfiken på oljan.

Den örtolja som Cissi Wallin använde innehöll lika delar kryddnejlika (Syzygium aromaticum), olja från citronskal, kanelolja (Cinnamomum verum) Eukalyptus (Eucalyptus radiata) och Rosemarin (Rosmarinus officinalis).
Det visade sig finnas betydligt mer forskning på dessa oljor och dess aktiva ingredienser än vad jag hade föreställt mig, alldeles för mycket för att jag ska kunna gå igenom allt och sammanfatta det här, men jag ska ge ett axplock.

Jag har valt att fokusera på den nyare forskningen av flera orsaker; I den forskningen refereras äldre litteratur som inom fältet fortfarande anses vara viktig. Senare arbetens hypoteser utgår från betydligt mer kunskap och är, i och med att dessa bygger på tidigare studier, mer raffinerade och relevanta. Slutligen så sker det en metodutveckling som innebär att analysen av de senare resultaten är bättre.
När man läser igenom sammanfattningar av de arbeten där man studerar essentiella oljor kan man urskilja två huvudsakliga motiv för senare arbetena. Dels finns ett intresse för att hitta medel som dödar multiresistenta bakterier och fungus inom sjukvården och dels är livsmedelsindustrin intresserad av att förhindra bakterier och mögel från att växa på livsmedel. Detta innebär att de bakteriedödande effekterna av oljorna har undersökts med olika metoder, av forskare med olika bakgrund och i helt olika syften. De resultat som samstämmer mellan dessa olika typer av studier är i regel mycket pålitliga.
Jag delar upp ingredienserna på flera bloggposter; det blir för tungt annars.

Jag börjar med Kryddnejlika (clove eller clove bud på engelska).
Söker man på Syzygium aromaticum i Pubmed så man upp 104 träffar, varav 36 är från 2009-2011. Aktiva substanser är främst eugenol (som utgör ca 85% av den essentiella oljan) och cinnamaldehyde (kanelaldehyd) ett ämne som jag återkommer till. En sökning på eugenol genererar nästan 4000 träffar, ”eugenol bacteria” nära 500, varav 22 bara från i år. Eugenol används för sin antibakteriella effekt som del i den fyllning tandläkare använder i rotkanaler; de som har gjort det känner igen smaken av kryddnejlika.
När man studerar anti-mikrobiell effekt av ämnen gör man gradvis spädningar tills den bakteriehämmande effekten försvinner. Parallellt jämför man med ett antibiotikum, eller någonting annat som mikroorgnismen är känslig för. Den kritiska koncentrationen kallar man för MIC, minimum inhibition koncentration.
På fass.se kan man läsa att ”Eugenol (C10H12O2), 2-metoxi-4-(2-propenyl)fenol är en klar oljig vätska som extraheras från eteriska oljor från framförallt kryddnejlika, muskot, kanel och lagerblad. Eugenol hämmar tillväxten av bakterier redan i mycket låga koncentrationer, den är starkt antiseptisk. Den är också lokalbedövande.” För de som föredrar myndighetssvenska framför forskning.

Kryddnejlika har visat sig vara effektivt mot multiresistenta bakteriesammar och eugenol visade sig öka effekten av läkemedel mot läkemedelsresistenta stammar av jäst-patogenet Candida albicans.

Eugenol och också visat sig hämma olika herpesvirus

Förkylningssymptom är ofta immunopatologier, dvs, det är immunförsvarets reaktion som man känner av, inte de direkta effekterna av bakterier eller virus. Därför är det extra intressant för upplevelsen av effekten hur olja påverkar det inflammatoriska immunförsvaret.
Eugenol har (via hämning av nuclear factor kappa B (NF-kappaB)) visat sig minska uttrycket av en gen som är central vid inflammation, COX-2, och som hämmas av en rad anti-inflammatorska läkemedel, bland annat Ibuprofen.
Det innebär att euginol minskar kroppens inflammatoriska respons med allt vad det innebär.
Sök gärna på ”eugenol cox-2” om ni vill veta mer.
Essentiell olja från kryddnejlika förhindrar produktion av några av de viktigaste pro-inflammatoriska cytokinerna i makrofager (bakterieätande celler) från mus och människo-celler
Nikotinbehandlate makrofagers bakteriedödande funktion förbättrades och immunsvaret mot bakterier skiftade från ett Th1 svar (antiviralt proinflammatoriskt) till ett Th2 svar (antibakteriellt).

Eugenol har också visat sig vara en prohapten, dvs ett ämne som kan omvandlas i kroppen till ett hapten som kan ge allergiska reaktioner mot andra orelaterade molekyler.

Hur ligger det till med kvaliteten på oljan? Just denhär oljan utges vara certifierad av AFNOR ett franskt testlabb som är medlemmar i ISO, och den är alltså certifierad för invärtes bruk som jag förstår det.

Sammanfattningsvis; den första av komponenterna i Cissi Wallins olja har visat sig fungera anti-mikrobiellt, inflammationshämmande och lokalbedövande. Oljans huvudingrediens används flitigt inom tandvården pga dessa egenskaper - du har den förmodligen själv i munnen.

1-0 till Cissis örtolja.

Om hur skeptikerna förstör och fördummar diskussionen om vetenskap del 2 – Hur skeptikerna försvarar undermålig och utdaterad praxis från att ifrågasättas

Ett av de främsta bevisen som skeptikerna för fram för ovetenskaplighet i allmänhet och Dahlqvists vansinnighet i synnerhet är kritiken mot organiskt bundet kvicksilver som konserveringsmedel i vaccin – Thimerosal.
Jag hade ärligt talat aldrig hört om det innan, men uppenbarligen är det är det ett ämne som fått skulden för vacciners påstådda samband med autism (ett samband forskare är överens om inte existerar, varför jag inte ens tänker gå in på det).

VoF skriver följande i en diskussion om Dahlqvists förvillarpris (alltså inte i den ursprungliga motiveringen):
“Vaccineringen framställs av henne som farlig därför att vaccinet innehåller små mängder kvicksilver via konserveringsmedlet Tiomersal. Detta är en kvicksilverförening som i sextio års tid har använts som ett effektivt konserveringsmedel i vacciner och på senare år även i kontaktlinsvätskor” (notera att man inte ens vet på VoF hur man stavar till Thimerosal. Förtroendeingivande.)
Nu skriver man visserligen inte rent ut att Thimerosal är ofarligt, men man antyder att Dahlqvist skrämmer upp folk i onödan eftersom den mängd kvicksilver som används är minimal.

Så, hur ligger det till?
I februari i år (2011) publicerades en sammanställning av de studier som finns om Thimerosal (in vitro, i djurmodeller, neurologiska utfall) i forskningstidskriften Neurochemical Research, Springer förlag, impact factor runt 2,7. Man refererar sammanlagt 81 studier.
Jag klistrar in helt sammanfattningen här på engelska och jag skickar gärna hela .pdf-artikeln till den som vill ha den.

• Without vaccination it would be impossible to eradicate or control infectious disease that otherwise would be devastating to children, causing unnecessary suffering and waste of human and material resources. However, the use of thimerosal in vaccines should be reconsidered by public health authorities, especially in those vaccines intended for pregnant women and children.
• In vitro and animal studies have shown consistently that low dose of Thimerosal (or ethylmercury) is active against brain cells. Animal studies with Thimerosal at concentrations used in vaccines have demonstrated toxicity compatible with low-dose Hg exposure. Thus, from observed changes in animal behaviour it is reasonable to expect biological consequences in terms of neurodevelopment in susceptible infants.
• Despite demonstrable toxicity of EtHg, TCV are still used in large scale in developing countries; however, because of global actions to reduce Hg exposure we need to extend such concerns to pregnant women, newborns, and young children still receiving TCV.
• We cannot compare the risk of tangible deadly diseases (preventable by immunization) with plausible neurodevelopment delays (clinically undefined) which can be transient and mostly unperceived in the majority of children (as a result of low-dose of Thimerosal). Nevertheless, we know for sure that Thimerosal-Hg (and Al as a binary mixture) in the child’s brain is an issue of concern, and that an ever increasing pattern of exposure (from vaccine schedule) deserves special attention.
• We urgently need studies that address TCV-EtHg exposure in pregnant mothers, neonates, and young children of less developed nations where immunization programs are most needed and where confounding factors related to endemic undernutrition and co-exposure to intestinal parasites and other toxic substances are more prevalent.
• The persisting use of TCV (in developing countries) is counterintuitive to global efforts to lower Hg exposure and to ban Hg in medical products; its continued use in TCV requires evaluation of a sufficiently nontoxic level of ethylmercury compatible with repeated exposure (co-occurring with adjuvant-Al) during early life.

Integrating experimental (in vitro and in vivo) neurotoxicity studies of low-dose thimerosal relevant to vaccines.
Dórea JG.
Neurochem Res. 2011 Jun;36(6):927-38. Epub 2011 Feb 25. Review.

Författaren har också gjort en färsk sammanställning av de epidemiologiska studierna på effekterna av små barns exponering för Thimerosal i vacciner (I sammanställningen man bryr sig uttalat alltså inte om att titta på artiklar som studerar sambandet med autism, som man redan konstaterat inte finns).

”Information extracted from the studies done in the USA, the UK, and Italy is important in understanding the complex interplay of variables but insufficient to establish non-toxicity for infants and young children still receiving TCV: a) there is ambiguity in some studies reporting neurodevelopment outcomes that seem to depend on confounding variables; b) the risk of neurotoxicity due to low doses of thimerosal is plausible at least for susceptible infants; c) there is a need to address these issues in less developed countries still using TCV in pregnant mothers, newborns, and young children.”

Making sense of epidemiological studies of young children exposed to thimerosal in vaccines.
Dórea JG.
Clin Chim Acta. 2010 Nov 11;411(21-22):1580-6. Epub 2010 Jul 16.

Detta är alltså inte någons åsikter, utan den mest uppdaterade sammanställningen som finns av forskningslitteraturen.

Slutligen VoF hävdar att det de kallar ”Tiomersal ” är ”ett effektivt konserveringsmedel i vacciner”. Är det? Behövs det ens? Nej, det finns idag andra mer effektiva konserveringsmedel i vacciner.

I andra delar av (den utvecklade) världen försöker man komma bort från användningen av Thimerosal. I Tyskland används inte Thimerosal länge för småbarn och gravida. FDA har utrett Thimerosal och vill få bort det ur vaccin (och samtidigt undvika att exponera sig eller läkemedelsindustrin för liabilities). Det läggs en hel del energi på att utveckla alternativ.

På senare år har man alltså kunnat konstatera att det finns risk för toxicitet av kvicksilverföreningar i vaccin för småbarn och gravida. I Sverige får man pris för att vilseleda befolkningen om man uttrycker liknande tankar. Och då har jag inte ens börjat gå in på de allergiska reaktionerna (ca 1 av 20 barn är allregiska mot Thiomersal).

Förstå mig rätt; jag tycker generellt att gravida och spädbarn ska ta vaccin de behöver oavsett om de innehåller kvicksilver eller inte. Men all vaccinering är en avvägning mellan risker och vinster av vaccinationen. Hur ska folk kunna ta ställning till denna avvägning om man varken får diskutera om det finns risker med en vaccination eller ifrågasätta värdet av vaccinationen? Och varför ska skeptiker behandla folk som diskuterar resultat från vetenskapliga review-artiklar som kompletta idioter? Vad är Vetenskapen och Folkbildningen i det?

Ett stort problem är den hätska polariseringen i diskussionen som vaktas noga av VoF och andra skeptiker. De uttalar sig som regel först tvärsäkert om saker de har absolut ingen aning om och kollar möjligen upp fakta, eller försöker lappa och laga skadan om de blir ifrågasatta.

obs, direkt ur mitt flöde. De tweetsen kom exakt efter varandra, nerifrån och upp. Vad hände imellan?

Hur ska man då förhålla sig till människor som är så övertygade om att deras åsikt per definition är sanning att de inte ens bryr sig om leta fakta?
Vid det här laget har jag haft så mycket att göra med skeptiker att jag vill rekommendera alla som diskuterar med dem att utgå från att inte sitter på någon som helst kunskap alls. Du kan förstås kräva referenser, men om du ens får någonting alls som stödjer deras ståndpunkt är det förmodligen hets-googlat och slumpmässigt urvalt. Fortsätt kräv specifika referenser för skeptikerns påståenden; du gör dem en tjänst. Tänk på det som kvalitetutveckling.
Använd alltid http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ innan du börjar diskutera med en skeptiker. Vill du ha kul, spela dum, låt dem läxa upp dig på påhittade grunder, skärmdumpa och skicka mig bilderna!

Skeptikernas eget Bestiarium

Skeptiker vill absolut inte bli dragna över en kam, och varför skulle man göra det? Skeptikerrörelsen är sitt eget lilla ekosystem, fullt av roliga och intressanta typer.

Folkbildarskeptikern:
Folkbildarskeptikern är den lilla skärva som finns kvar av de ursprungliga skeptikerna, de som såg som sin främsta uppgift att få folk att förstå och bli intresserade av vetenskap. De är ofta experter på något område, doktorander eller professionella (dock sällan läkare och oftast inte seniora forskare). Ibland har de slussats in i skeptikerrörelsen via Unga Forskare. Här återfinns alltså skeptikerrörelsens experter och som sådana håller de sig oftast till ett smalt ämnesområde. Det är folkbildarskeptikernas kompetens-sammansättning i den lokala skeptiker-communityn utgör dess kunskapsbas, som därmed blir ojämn.
Folknildningsskeptikern är trygg i sig själv, är typiskt helt opolitisk har litet eller inget behov av att hävda sitt ego. Tyvärr är folkbildningsskeptikern en utrotningshotad art och i dess relativa sällsynthet har satt skeptikernas ekosystem ur balans
Könsfördelning: Jämn, med lätt övervikt åt män
Åldersfördelning: ung vuxen till medelålders. Det fåtal äldre exemplar som finns gör sitt bästa för att undvika att kallas skeptiker


Patriarkal-skeptikerna:
Denna grupp kan delas upp i två delar; en naturvetenskaplig (i huvudsak teknisk) gren och en läkargren. Båda innehåller en hög koncentration av Privilege Denying Dudes.

De naturvetenskapliga patriarkal-skeptikerna (aka ”Teknikerna”) talar och skriver som om de hela tiden trodde att de var med i ett historiskt live eller höll tal. Teknikerna har oftast en utbildning och här finns alla kombinationer av expertis, oftast inhämtade från populärvetenskapliga böcker, tidskrifter och podcasts, som de desperat försöker förhålla sig skeptiska till, men där de, i brist på vetenskaplig utbildning oftast tippar över i ett generellt misstroende varvat med ett blint auktoritetstroende. Teknikerna utgör utan tvekan den största skeptikerpopulationen. Det är här vi hittar den lilla grupp nördar i samhället som fortfarande inte tycker om att kallas nördar. Teknikern är oftast fredlig men kan vid upprepade provokationer falla över i Aggroskeptikern. I denhär gruppen hamnar ibland också seniora forskare som känner sig lite misslyckade och vill kompensera sig för bristen på kollegial bekräftelse.
Könsfördelning: Tung övervikt på män
Åldersfördelning: Alla andrar, allt faran gubbar till unga män som önskar att de vore gubbar

Läkarskeptikern kännetecknas av att de inte speciellt subtilt och mycket omedelbart gör klar för dig att de minsann är läkare. Läkarskeptikerna (vissa läkarstuderande faller in i denhär kategorin redan på morgonen första dagen på läkarlinjen) anser sig ha tolkningsföreträde i alla medicinska frågor, trots att de oftast saknar grundläggande förståelse för medicinsk forskning. Läkarskeptikern har ett litet bibliotek med standardfraser som kan tas till när folk behöver sättas på plats i alla möjliga vetenskapliga frågor, innehållande ”patientsäkerhet”, ”beprövad erfarenhet” och ”socialstyrelsen”. Det senare är den enda vetenskapliga auktoriteten de erkänner (även om de i tysthet böjer sig för Folkbildarskeptiker med expertis). Som patienter ska vi i 9 fall av 10 vara evigt tacksamma att läkare inte försöker göra det de själva tror är ”evidensbaserat”. Detta inser läkarskeptikerna också, men ska inte de få tänka själva, då ska banne mig ingen annan få göra det heller! Läkarskeptikerna har aldrig setts urarta till Aggroskeptiker. På läkarutbildningen har man nämligen lärt sig att retirera in i läkarrollen när man blir arg, och börja uttrycka sig i facktermer. Det har rapporterats om läkare som blivit så upprörda att de inte längre själva förstod vad de pratade om.
Könsfördelning: Hyfsat jämn med lätt övervikt på män
Åldersfördelning: Alla åldrar

Ibland kan man ända missta en Patriarkal-skeptiker för en Folkbildarskeptiker – alla patriarkal-skeptiker är utan undantag övertygade om att de är Folkbildarskeptiker – och då kan man ta till en enkel checklista.

- Båda typerna av patriarkal-skeptiker är förtjusta i uttryck som ”argumentationsfel”, ”halmgubbe” – dessa ord uttalas aldrig av Folkbildarskeptiker
- Patriarkal-skeptiker påstår sig alltid vilja ha bevis från sina meningsmotståndare, men till skillnad från Folkbildarskeptikerna är de själva helt ointresserade av att leta upp forskning som stödjer de egna åsikterna
- hänvisar till auktoriteter istället för till forskning för att ”bevisa” att de har rätt
- Om de i undantagsfall hänvisar till faktiskt forskning har de inte tillgång till orginalpublikationerna
Uppfyller skeptikern i fråga någon av ovanstående kriterier har du att göra med en Patriarkal-skeptiker. Generellt har också patriarkal-skeptikerna, till skillnad från Folkbildarskeptikern ett känsligt ego som bara kan matas av att känna sig överlägsen andra.

Skepchick
Skepchicksen är skeptikerrörelsens alibi mot att betraktas som patriarkal, och som sådana vårdas Skepchicksen ömt av alla. Skepchick ser sig själv som en Famme Fatale, men är en notorisk överpresterare med ständig prestationsångest. Skepchick har en realistisk syn på sin egen kunskap och är ofta uppriktigt intresserad av vetenskap, men måste ständigt hävda sin ställning inför sig själv och inför en faderligt uppmuntrande/sexistisk omvärld. Skepchick är Folkbildarskeptikerns darling, Teknikerns våta dröm och kören som Läkarskeptikern älskar att predika inför. Skepchick vill utåt vara stark och okonventionell men är egentligen mest en duktig flicka/pojke som aldrig kommer att genera dig med att berätta om sina ätstörningar. Förekommer ofta i dubbla roller som Skepchick och Läkarskeptiker. Är Skepchick inte läkare kan det ske en övergång till Folkbildarskeptiker. Hävdar Skepchick att hen är Folkbildarskeptiker kan man som regel lita på det. Skepchicksen kan oftast hanteras om man blandar in lagom doser bekräftelse i hård kritik, vilket är exakt vad Skepchick förväntar sig.
Könsfördelning: I huvudsak kvinnor
Åldersfördelning: ung till medelålders


Aggroskeptikern
Aggroskeptikern, eller tit-for-tataren, är skeptikerrörelsens huliganer och är en grupp på frammarsch. De utgör den intellektuellt sett svagaste länken i skeptikerekologin, men det kompenseras med att använda attack som bästa försvar. Aggroskeptikern snärjer ofta in sig i semantiska/logiska resonemang (som alltid slutar med att Aggroskeptikern har rätt), där sakfrågan alltid blir lidande. Detta kan vara en orsak till att Aggroskeptikern ofta misslyckats med att skaffa sig en utbildning/behålla ett arbete/hantera relationer. Därför innehåller gruppen också ett antal ”missförstådda genier”. Aggroskeptikern kan bete sig aggressiv också mot andra skeptiker, om Aggroskeptikern känner sig ifrågasatt, men angrips skeptikerrörelsen utifrån blir Aggroskeptikern snabbt allas försvarare. Det är en stor lättnad för övriga skeptiker när Aggroskeptikerna hittar utomstående hot att fokusera på. All verklig eller inbillad oförrätt som skeptiker utsätts för ska hämnas med en grövre motattack (därav tit-for-tat). För Aggroskeptikern handlar det om att få rätt och skipa rättvisa (dvs ge igen). Om det finns någon poäng att plocka i diskussionen (verklig eller inbillad), om än så liten, då kommer Aggroskeptikern att sniffa reda på den. Har en intuitiv känsla för folks svaga punkter. Det finns två sätt att hantera Aggroskeptikerna; beröm dem för deras skarpa intellekt och ge dem rätt på alla punkter – vilka i princip aldrig är viktiga för diskussionen ändå – för att sedan lugnt återgå till sakfrågan. Den andra möjligheten är att helt sonika ignorera Aggroskeptikern i de fall då det är möjligt. De långsiktiga effekterna av de olika strategierna på Aggropopulationens bestånd och beteende är ännu inte utredda.
Könsfördelning: Jämn
Åldersfördelning: man skulle kunna tro att man bara har att göra med unga arga män här, men det är fel. Bittra människor i alla åldrar riskerar att bli Aggroskeptiker. Dock att medelålders kvinnor verkar vara underrepresenterade.


”woo-woo’s”
Woo-Woo's är skeptikernas bytesdjur; de irrationella och de ologiska. Skeptikernas inställning till sina woo-woo’s är kluven. Dels är Woo-Woo's som förvirrade barn som inte förstår sitt eget bästa, dels är de mat för skeptikernas ego och dels är de hela fundamentet för skeptikernas existens. Man skulle kunna jämföra det med att skeptikerna själva tycker sig utöva en sorts pedagogisk viltvård bland Woo-Woo's. Woo-Woos' brist på tacksamhet för den ansträngningen leder till ständig förundran.
Handlar det om en känd Woo-Woo övergår viltvården dock i regelrätt skyddsjakt. Skeptikerrörelsen lägger stor vikt vid att inte missa en chans att statuera exempel.
Könsfördelning: Jämn med viss övervikt mot kvinnor
Åldersfördelning: Alla åldrar. De mest åtråvärda bytena är de med viss akademiskt utbildning


Hur skulle skeptikerna själva reagera om de läste om sina artklassificeringar:
Folkbildarskeptikern skulle skratta och i hemlighet föreslå förbättringar. Teknikern skulle surt avfärda den, men i hemlighet känna sig smickrad över uppmärksamheten. Läkarskeptikern reagerar med tyst raseri och ”ställer sig över så låga angrepp”. Aggroskeptikern hittar ett logiskt fel i en bisats och ett par illa dolda förolämpningar och attackerar rasande, och är precis på väg att vinna debatten när han/hon blir blockad. Men den som aldrig kommer förlåta mig är Skepchicksen.

Hur skeptiker fördummar och förstör diskussionen om vetenskap

Jag tror att skeptikerna gör större skada än nytta. De kväser legitima diskussioner och gör vetenskap till en fråga om auktoritetstro istället för resultatet av fri nyfikenhet och en metod för kunskapsinsamling.

Jag tänkte ta Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris till Annika Dahlqvist, fettdoktorn, år 2009 som exempel på hur skeptiker-rörelsen är problematisk. Nu är jag utbildad forskare inom vaccinforskning, jag har inga speciella sympatier för Dahlkvist och jag rekommenderar folk å det starkaste att vaccinera sina ungar enligt barnvaccinprogrammet.

Det första exemplet är motivationen ” Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.” Problemet är att det inte fanns vetenskapliga stöd för vaccinationen mot svininfluensa heller – man var inte säker på hur lätt viruset spreds, hur farligt det var eller hur farligt vaccinet var. Det var en ren bedömningsfråga som man kunde diskutera (oavsett kosten), och på andra hall i världen gjorde man andra bedömningar. I efterhand visade det sig att både vaccinet och influensan ökade risken för narkolepsi. Jag vaccinerade mig och mina småbarn. Med det jag vet idag hade jag förmodligen avstått. Men det fick man alltså inte ens diskutera för skeptikerna när det begav sig.

Det andra exemplet är ” Hon påstår att ”etablissemangets” kostråd orsakar cancer och att mammografi därför inte skulle behövas.” Vi kan dela upp påståendet i två delar; för det första, bidrar kolhydratrik kost till cancer? Det finns epidemiologiska studier och rimliga fysiologiska skäl till grund för det påståendet. Nyss kom en publikation i prestigefyllda tidskriften Cancer Research som visar att humana cancerceller växer sämre i möss vars kost innehåller mindre kolhydrater men mer protein. Författarna påpekar att flera olika cancertyper, däribland bröstcancer, kan påverkas av sänkt blodsocker och att en diet som kontrollerar blodsockret och ”has the potential of being both a novel cancer prophylactic and treatment, warranting further investigation of its applicability in the clinic, especially in combination with existing therapies”. Ingen vet alltså vilken betydelse detta har i praktiken, varken skeptikerna eller Dahlkvist. Men Dahlkvist drog till med en rimlig hypotes och hur är det konstruktivt att skeptikerna hånar henne för det? De har ju, i vanlig ordning, inte heller någon aning.

Det andra påståendet, att mammografi inte behövs behöver nödvändigtvis inte vara fel när det gäller dödlighet i bröstcancer. Det kom nyss ut en studie där man konstaterade att europeiska länder som införde mammografi senare hade samma reduktion i dödlighet som i Sverige. Jag rekommenderar er att lyssna på Vetenskapsration från den 29 juli där man diskuterar den studien och varför andra studier visat andra resultat. Det vetenskapliga underlaget för mammografi diskuteras och ifrågasätts i andra delar av världen, så varför inte här? Och varför skulle skeptikerna, som i de allra flesta fallen inte är forskarutbildade, inte kan bedöma evidens och inte har tillgång till universitetens medicinska databaser vara de som ska avgöra hur folk ska få diskutera vetenskap?

Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.

Jag föreslår att skeptikerrörelsen istället ger sig på den etablerade nationalekonomiska forskningen, där forskning från andra discipliner rutinmässigt avfärdas, tex att skillnader i socioekonomisk position har negativa effekter på folks hälsa. Dessutom är det vedertaget bland ekonomer att göra policy-rekommendationer utan evidens, baserat på modeller och ideologi. Där är ovetenskaplighet ett samhällsproblem. Fram till dess tycker jag att vi kan se skeptikerna och deras missriktade behov av att få veta bäst med överseende. Ta dem helt enkelt inte på allvar.

Referenser:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21673053
Cancer Res. 2011 Jul 1;71(13):4484-93.
A low carbohydrate, high protein diet slows tumor growth and prevents cancer initiation

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21798968
BMJ. 2011 Jul 28;343:d4411.
Breast cancer mortality in neighbouring European countries with different levels of screening but similar access to treatment: trend analysis of WHO mortality database.


Sen finns det en annan detalj;
Ett av skeptikernas favoritargument är att det inom den alternativa medicinen som fungerar redan är inkorporerat i den evidensbaserade medicinen. Det är felaktigt och bygger på ett cirkelresonemang; per definition fungerar bara det som det finns evidens för. Det finns evidens för inkorporeras per automatik i den evidensbaserade medicinen. Men det är naturligtvis rent nonsens. Det kostar otroliga pengar att skaffa evidens i kliniska prövningar och de pengarna investeras bara i potentiella behandlingar som kan kommersialiseras, dvs sådana man kan ta patent på. Det är väldigt svårt att ta patent på en behandling som har utförts av andra redan innan. Att attrahera privat venture capital eller stora läkemedelsbolag att betala för någonting de inte kan tjäna pengar på är ju orimligt. Därför studeras inte behandlingarna numera i en sådan utsträckning att man kan hävda att man plockat russinen ur kakan. Så länge ekonomin och inte folks hälsa styr den kliniska forskningen kommer många enkla, kostnadseffektiva behandlingar som aldrig ens testas vetenskapligt.