Om att sila mygg och svälja kameler

Tankeövning; hur hade reaktionerna sett ut om vi haft en rödgrön regering vid makten?

Ibland när jag hör något sorts vansinnespåhitt från Alliansen funderar jag på hur det skulle ha sett ut i gammelmedia om det istället kommit från de rödgröna. Hur raffinerat skulle inte en rödgrön regering ha slaktats av de borgerliga dagstidningarna om nya lagförslag fått så skoningslös kritik av lagrådet om och om och om igen? Och hur skulle det låtit om de ÄNDÅ drivit igenom dem?

Vilket ramaskri om socialist-politik hade det inte blivit om en rödgrön regering räddat ett företag genom att ge 4 miljarder i lånegaranti till ryska maffian?

Hur skulle inte Björklund vältra sig i ett Socialdemokratiskt misslyckande av den magnitud han själv åstadkommit? Hur skulle inte media gotta sig åt att plocka sönder felaktig statistik eller felaktiga glädjeprognoser - om det varit en rödgrön regering? För att inte tala om flera oegentligheter som personer i det ledande regeringspartiet ägnat sig åt, eller moderpartiets eget hemlighetsmakeri om partibidrag - hade det varit de rödgröna hade pressen krävt att huvuden skulle rulla och krävt "korten på bordet". Vad skulle hänt om en rödgrön regering struntat i ett riksdagsbeslut? Föreställ er hur det skulle ha låtit när alla plötsligt blivit demokratins tillskyndare.

Jag funderar ofta på hur lätt Alliansregeringen kommer undan, och hur allvarliga problem måste se ut som struntsaker i dagstidningsläsares ögon. Det silas mygg och sväljs kameler i svensk media som aldrig förr - Monas väska genererade spaltmeter, medan Littorins fuskexamen (!) snabbt glömdes bort. Ovan är bara ett litet litet urval av det som dagstidningarna tystat ner, men som knappast gått bloggare och twittrare förbi. Efter denna behandling med silkesvantar har Reinfeldt mage klaga på medias tuffa granskning och hur media inte rapporterar om det positiva. Är det kanske därför regeringen vill ge de konservativa bastionerna statligt presstöd, så vi inte drunknar i kommunistpropagandan?

 Om jag blir beklämd över den usla granskningen av enskilda händelser, så är det ingenting emot hur förtvivlad jag blir när jag ser hur media sväljer "nya" moderaternas PR-makeovers med hull och hår. Inte ens med moderaternas egen guide till sitt eget nyspråk förmår media att se igenom dimridåerna. För det är exakt vad det handlar om. Sveriges konservativa och nyliberaler har nämligen insett att det inte är förenligt med regeringsmakten att sänka skatterna för sakens skull - trots att det är just det det handlar om. 

Skattesänkningar skapar inte nya jobb, och därför får vi heller aldrig höra om hur skattesänkningar HAR skapat jobb, bara att de SKA skapa jobb. Syftet är skattesänkningarna i sig och därför menar jag att Alliansen helt enkelt inte är intresserade av att diskutera antalet jobb skattesänkningarna skapar, eller till vilken kostnad. Det är väljarna däremot - de tycker både jobben och välfärden är viktigare än skattesänkningar. Uppdikatde effekter av skattesänkningen är alltså bara intressanta så läge de lockar väljare.

Jag har dessutom aldrig hört en borgerlig politiker tala om en skattesänkning
som en kostnad för staten. En skattesänkning är väl bara att man återbördat pengarna till dess rättmätiga ägare?

Tro inte att denna rättmätiga ägaren skulle vara den som arbetar! Det är den som anställer som ska ha fördel av skattesänkningen visar det sig. Det framkommer i DI den 24 februari:

"Regeringen har inte heller varit tydlig med hur skatteavdraget fungerar, enligt Calmfors. Regeringen borde vara tydligare med att orsaken till att sysselsättningen ökar när jobbskatterna sänks, är att facket och de anställda minskar sina lönekrav."

Lars Calmfors, Finanspolitiska rådet.
Om jobbskatteavdraget fungerar som det är tänkt ska det helt enkelt hålla tillbaka lönerna. DIN skattesänkning hamnade i företagarnas plånböcker (i och med att arbetskostnaderna hålls tillbaka vilket leder till högre vinster som i sig inte är direkt kopplade till några nya jobb) - och som avtalsrörelsen framskrider verkar strategin fungera fantastiskt utmärkt.
Inte konstigt att Regeringen inte gått ut och skyltat med detta, det rimmar ju illa med att var "det nya arbetarpartiet". Igen är det alltså inte arbete, utan ägande som gynnas.

Men insikten att ekonomiska argument systematiskt används för att skapa falska förespeglingar om politikers motiv, det är riktigt farligt. I Sverige finns det i princip ingen media som på allvar granskar den politiska ekonomin, argumenten den bygger på och de reella effekterna. Det är mycket oroande.