Konsensusnonsens

Detta är svar till signaturen KM's punkt nr 2 och 3 på Andreas Berghs blogg (21 augusti) i en diskussion om evidens för income inequality-hypotesen.

Det hade kanske varit ohederligt om jag nu faktiskt hade talat om ”konsensus”. Nu har jag ju inte det.

Att kalla mig dogmatisk, ska det föreställa någon sorts förolämpning, skämtar du eller är det en missuppfattning? Hur kan du få mina uttalanden som ” De kausala mekanismerna återstår att kartlägga.”, ”För income inequality-hypotesen är mekanismerna i stort sett under utredning” och ”detta är ett mycket vitalt forskningsfält.”  till att jag skulle tro att, som du skriver, detta är ett forskningsfält med stabila resultat?

Jag kan inte att ha ett förutsättningslöst samtal om forskning när attityden är att BARA formuleringar som styrker motpartens förutfattade meningar tas under övervägande. Du har uppenbarligen inte förstått att den balanserade forskningskritiken innebär att man tar hänsyn till både resultaten och reservationerna och att skepticismen är inbyggd i själva forskningen? Men fine, då kör vi hårt på de slutsatserna som (bla) Kawachi gjort efter metastudien, eftersom du uppenbarligen inte inser att den var en vändpunkt.  Så får jag satsa på otvetydigheterna, eftersom folk här uppenbarligen inte klarar av att hålla en mer komplex tanke i huvudet samtidigt.

Tråkigt, KM, att du driver diskussionen från öppen vetenskaplig nyfikenhet till en sorts ”jag har rätt, du har fel”.

Tyvärr bekräftar din attityd (igen) att bland Sveriges konservativa och liberala höger så finns en antiintellektuell oförmåga att förutsättningslöst ta till sig vetenskap som inte passar in i den ideologiska förutfattade världsbilden. Du gör din argumentation en björntjänst med ditt förhållningssätt, barasåattduvet.