Nymnchens Noteringar

Om orsaken till finanskrisen

2012-01-07T12:19:00.000-08:00

Andreas Bergh försöker förstå finanskrisen bla här, här och här.
Han landar i slutsatsen att finanskrisen kunde uppstå för att politiken infiltrerats av finansindustrin och att den politiska och den ekonomiska makten gynnat varandras intressen på bekostnad av majoriteten. Nu är ju inte problematiken i att staten och kapitalet sitter i samma båt en ny insikt, men Andreas uttrycker en uppfattning som jag delar.
Hur hanterar vår insiktsfulla höger risken med att ge näringslivet en gräddfil in i den demokratiska makten? Man röstar för en regering som näringslivet kan köpa politik av, låter ett välfärdsindustriellt komplex av Carema-moderater ta över vården och lämnar över utrikespolitiken till en medelstor hund direkt från fossil-industrin.
Hur föreslår då den intellektuella högern att politiken ska förhålla sig till finansindustrins politiska makt? Jo, politikerna bör göra precis som finansindustrin vill och sänka skatten för de allra rikaste och sänka kapitalskatten. That will teach them!

Problem; finanskrisen är en konsekvens av att politiken har infiltrerats av en ekonomisk elit som gynnt sig själv på bekostnad av resten av samhället. Lösning från höger; vi väljer politiker som gynnar en ekonomisk elit (dvs inkl sig själva) på andras bekostnad!

Vi gratulerar Andreas till en träffsäker marxistisk analys av statens roll i kapitalism och önska lycka till med jobbet med lösningarna!

Om ärftlighet, intelligens och policy

2011-12-13T13:56:00.000-08:00

Jag har svarat i ett kommentarsfält i ämnet, men tänkte att kommentarerna är en egen blogg-post i sig som kan vara bra att behålla som referens.

"Although individual differences in cognitive ability are primarily due to genes, one cannot from this infer an intergenerational transmission. To inherit genes is not synonymous with inheriting traits, when the trait is dependent on a large number of interacting gene functions. (Certain combinations of alleles can be very favourable, while the very same gene variant that promotes cognitive ability in one individual can be detrimental in another genetic environment that can arise during meiosis) The intergenerational transmission of IQ, which is implied in your reasoning, has (still) not been sufficiently studied.

Why is it of such crucial importance for policy if intelligence is transmitted between the generations as genetic elements or as social inheritance? (Because no-one is disputing that cognitive ability is transferred from parents to children).
If parental intelligence is genetically transmitted to the offspring, it would make sense to have a policy where intelligent parents of high socioeconomic status could promote the education of their (genetically favourably predisposed) children – presuming that the whole society would benefit more from seeing the gifted reaching their full potential rather than the less gifted (actually a far-fetched assumption).
On the other hand, if the combinations of common alleles (gene variants) that would predispose for exceptional cognitive abilities arose more randomly distributed in the population, if parental behaviour from the moment of conception until 2 or 5 or 10 years of age determined how the genetic potential could be played out, then optimal policy would be completely different. In the latter case, it would be wise policy to have extensive maternal care programmes, parental support programmes, and freely available, high quality day-care for small children, in order to catch the potential. In this case, no special attention would have to be given to children in privileged environments where they are already likely to find the stimulation to reach their potential.
So, when we are talking of heritability of intelligence and the effect on policy, we cannot mix these two scenarios up.
I can see a lot of wishful thinking amongst neo-liberal economist, and a lot of shoehorning in order to have reality fit the first scenario. But, there is no evidence for it. Rather the opposite.

On top of this, epigenetic might be a complicating factor where people of low socioeconomic status might transfer unfavourable DNA modifications to their children. These modifications can be reversed with enhanced socioeconomic and/or psychosocial conditions (the specifics are really unclear here). If we want to promote an intelligent society, policy should therefore be to promote the socioeconomic status of affected groups. In many societies, the opposite is rather seen, when the already dispossessed take the hardest blow of the economic downturn. How will their stress response affect the cognitive ability of their children?

Cissi Wallins örtolja del 1

2011-09-15T06:39:00.000-07:00

När Cissi Wallin berättade att örtolja hade fungerat på hennes förkylning gick larmet bland skeptikerna. Örtoljan kallades föraktfullt magisk och man grämde sig över att Cissi hade ett mediautrymme. Mediautrymmet sågs som ett motiv för att ge så hårt mothugg som möjligt och statuera exempel – ingen ska få stå och säga felaktigheter i media, anser vetenskaplighetens självutnämnda väktare. Folk ska inte uttala sig om någonting de inte vet någonting om, var ett annat omdöme. Cissi fick också fungera i utbildningssyfte där skeptiker skulle lära sinsemellan hur man kan svänga sig med begrepp som argumentationsfel och halmgubbe.
Men ingen frågade vad det var hon hade använt för örtolja eller om hennes påstående om funktion var rimligt. Jag tycker att just den ignoransen är väldigt underlig om man försöker agera den vetenskapliga kunskapens väktare och om man anser att folk som uttalar sig utan kunskap är fria villebråd för hån. Eftersom det visat sig vara mer regel än undantag att skeptiker har fel blev jag förstås väldigt nyfiken på oljan.

Den örtolja som Cissi Wallin använde innehöll lika delar kryddnejlika (Syzygium aromaticum), olja från citronskal, kanelolja (Cinnamomum verum) Eukalyptus (Eucalyptus radiata) och Rosemarin (Rosmarinus officinalis).
Det visade sig finnas betydligt mer forskning på dessa oljor och dess aktiva ingredienser än vad jag hade föreställt mig, alldeles för mycket för att jag ska kunna gå igenom allt och sammanfatta det här, men jag ska ge ett axplock.

Jag har valt att fokusera på den nyare forskningen av flera orsaker; I den forskningen refereras äldre litteratur som inom fältet fortfarande anses vara viktig. Senare arbetens hypoteser utgår från betydligt mer kunskap och är, i och med att dessa bygger på tidigare studier, mer raffinerade och relevanta. Slutligen så sker det en metodutveckling som innebär att analysen av de senare resultaten är bättre.
När man läser igenom sammanfattningar av de arbeten där man studerar essentiella oljor kan man urskilja två huvudsakliga motiv för senare arbetena. Dels finns ett intresse för att hitta medel som dödar multiresistenta bakterier och fungus inom sjukvården och dels är livsmedelsindustrin intresserad av att förhindra bakterier och mögel från att växa på livsmedel. Detta innebär att de bakteriedödande effekterna av oljorna har undersökts med olika metoder, av forskare med olika bakgrund och i helt olika syften. De resultat som samstämmer mellan dessa olika typer av studier är i regel mycket pålitliga.
Jag delar upp ingredienserna på flera bloggposter; det blir för tungt annars.

Jag börjar med Kryddnejlika (clove eller clove bud på engelska).
Söker man på Syzygium aromaticum i Pubmed så man upp 104 träffar, varav 36 är från 2009-2011. Aktiva substanser är främst eugenol (som utgör ca 85% av den essentiella oljan) och cinnamaldehyde (kanelaldehyd) ett ämne som jag återkommer till. En sökning på eugenol genererar nästan 4000 träffar, ”eugenol bacteria” nära 500, varav 22 bara från i år. Eugenol används för sin antibakteriella effekt som del i den fyllning tandläkare använder i rotkanaler; de som har gjort det känner igen smaken av kryddnejlika.
När man studerar anti-mikrobiell effekt av ämnen gör man gradvis spädningar tills den bakteriehämmande effekten försvinner. Parallellt jämför man med ett antibiotikum, eller någonting annat som mikroorgnismen är känslig för. Den kritiska koncentrationen kallar man för MIC, minimum inhibition koncentration.
På fass.se kan man läsa att ”Eugenol (C10H12O2), 2-metoxi-4-(2-propenyl)fenol är en klar oljig vätska som extraheras från eteriska oljor från framförallt kryddnejlika, muskot, kanel och lagerblad. Eugenol hämmar tillväxten av bakterier redan i mycket låga koncentrationer, den är starkt antiseptisk. Den är också lokalbedövande.” För de som föredrar myndighetssvenska framför forskning.

Kryddnejlika har visat sig vara effektivt mot multiresistenta bakteriesammar och eugenol visade sig öka effekten av läkemedel mot läkemedelsresistenta stammar av jäst-patogenet Candida albicans.

Eugenol och också visat sig hämma olika herpesvirus

Förkylningssymptom är ofta immunopatologier, dvs, det är immunförsvarets reaktion som man känner av, inte de direkta effekterna av bakterier eller virus. Därför är det extra intressant för upplevelsen av effekten hur olja påverkar det inflammatoriska immunförsvaret.
Eugenol har (via hämning av nuclear factor kappa B (NF-kappaB)) visat sig minska uttrycket av en gen som är central vid inflammation, COX-2, och som hämmas av en rad anti-inflammatorska läkemedel, bland annat Ibuprofen.
Det innebär att euginol minskar kroppens inflammatoriska respons med allt vad det innebär.
Sök gärna på ”eugenol cox-2” om ni vill veta mer.
Essentiell olja från kryddnejlika förhindrar produktion av några av de viktigaste pro-inflammatoriska cytokinerna i makrofager (bakterieätande celler) från mus och människo-celler
Nikotinbehandlate makrofagers bakteriedödande funktion förbättrades och immunsvaret mot bakterier skiftade från ett Th1 svar (antiviralt proinflammatoriskt) till ett Th2 svar (antibakteriellt).

Eugenol har också visat sig vara en prohapten, dvs ett ämne som kan omvandlas i kroppen till ett hapten som kan ge allergiska reaktioner mot andra orelaterade molekyler.

Hur ligger det till med kvaliteten på oljan? Just denhär oljan utges vara certifierad av AFNOR ett franskt testlabb som är medlemmar i ISO, och den är alltså certifierad för invärtes bruk som jag förstår det.

Sammanfattningsvis; den första av komponenterna i Cissi Wallins olja har visat sig fungera anti-mikrobiellt, inflammationshämmande och lokalbedövande. Oljans huvudingrediens används flitigt inom tandvården pga dessa egenskaper - du har den förmodligen själv i munnen.

1-0 till Cissis örtolja.

Om hur skeptikerna förstör och fördummar diskussionen om vetenskap del 2 – Hur skeptikerna försvarar undermålig och utdaterad praxis från att ifrågasättas

2011-09-13T05:31:00.000-07:00

Ett av de främsta bevisen som skeptikerna för fram för ovetenskaplighet i allmänhet och Dahlqvists vansinnighet i synnerhet är kritiken mot organiskt bundet kvicksilver som konserveringsmedel i vaccin – Thimerosal.
Jag hade ärligt talat aldrig hört om det innan, men uppenbarligen är det är det ett ämne som fått skulden för vacciners påstådda samband med autism (ett samband forskare är överens om inte existerar, varför jag inte ens tänker gå in på det).

VoF skriver följande i en diskussion om Dahlqvists förvillarpris (alltså inte i den ursprungliga motiveringen):
“Vaccineringen framställs av henne som farlig därför att vaccinet innehåller små mängder kvicksilver via konserveringsmedlet Tiomersal. Detta är en kvicksilverförening som i sextio års tid har använts som ett effektivt konserveringsmedel i vacciner och på senare år även i kontaktlinsvätskor” (notera att man inte ens vet på VoF hur man stavar till Thimerosal. Förtroendeingivande.)
Nu skriver man visserligen inte rent ut att Thimerosal är ofarligt, men man antyder att Dahlqvist skrämmer upp folk i onödan eftersom den mängd kvicksilver som används är minimal.

Så, hur ligger det till?
I februari i år (2011) publicerades en sammanställning av de studier som finns om Thimerosal (in vitro, i djurmodeller, neurologiska utfall) i forskningstidskriften Neurochemical Research, Springer förlag, impact factor runt 2,7. Man refererar sammanlagt 81 studier.
Jag klistrar in helt sammanfattningen här på engelska och jag skickar gärna hela .pdf-artikeln till den som vill ha den.

• Without vaccination it would be impossible to eradicate or control infectious disease that otherwise would be devastating to children, causing unnecessary suffering and waste of human and material resources. However, the use of thimerosal in vaccines should be reconsidered by public health authorities, especially in those vaccines intended for pregnant women and children.
• In vitro and animal studies have shown consistently that low dose of Thimerosal (or ethylmercury) is active against brain cells. Animal studies with Thimerosal at concentrations used in vaccines have demonstrated toxicity compatible with low-dose Hg exposure. Thus, from observed changes in animal behaviour it is reasonable to expect biological consequences in terms of neurodevelopment in susceptible infants.
• Despite demonstrable toxicity of EtHg, TCV are still used in large scale in developing countries; however, because of global actions to reduce Hg exposure we need to extend such concerns to pregnant women, newborns, and young children still receiving TCV.
• We cannot compare the risk of tangible deadly diseases (preventable by immunization) with plausible neurodevelopment delays (clinically undefined) which can be transient and mostly unperceived in the majority of children (as a result of low-dose of Thimerosal). Nevertheless, we know for sure that Thimerosal-Hg (and Al as a binary mixture) in the child’s brain is an issue of concern, and that an ever increasing pattern of exposure (from vaccine schedule) deserves special attention.
• We urgently need studies that address TCV-EtHg exposure in pregnant mothers, neonates, and young children of less developed nations where immunization programs are most needed and where confounding factors related to endemic undernutrition and co-exposure to intestinal parasites and other toxic substances are more prevalent.
• The persisting use of TCV (in developing countries) is counterintuitive to global efforts to lower Hg exposure and to ban Hg in medical products; its continued use in TCV requires evaluation of a sufficiently nontoxic level of ethylmercury compatible with repeated exposure (co-occurring with adjuvant-Al) during early life.

Integrating experimental (in vitro and in vivo) neurotoxicity studies of low-dose thimerosal relevant to vaccines.
Dórea JG.
Neurochem Res. 2011 Jun;36(6):927-38. Epub 2011 Feb 25. Review.

Författaren har också gjort en färsk sammanställning av de epidemiologiska studierna på effekterna av små barns exponering för Thimerosal i vacciner (I sammanställningen man bryr sig uttalat alltså inte om att titta på artiklar som studerar sambandet med autism, som man redan konstaterat inte finns).

”Information extracted from the studies done in the USA, the UK, and Italy is important in understanding the complex interplay of variables but insufficient to establish non-toxicity for infants and young children still receiving TCV: a) there is ambiguity in some studies reporting neurodevelopment outcomes that seem to depend on confounding variables; b) the risk of neurotoxicity due to low doses of thimerosal is plausible at least for susceptible infants; c) there is a need to address these issues in less developed countries still using TCV in pregnant mothers, newborns, and young children.”

Making sense of epidemiological studies of young children exposed to thimerosal in vaccines.
Dórea JG.
Clin Chim Acta. 2010 Nov 11;411(21-22):1580-6. Epub 2010 Jul 16.

Detta är alltså inte någons åsikter, utan den mest uppdaterade sammanställningen som finns av forskningslitteraturen.

Slutligen VoF hävdar att det de kallar ”Tiomersal ” är ”ett effektivt konserveringsmedel i vacciner”. Är det? Behövs det ens? Nej, det finns idag andra mer effektiva konserveringsmedel i vacciner.

I andra delar av (den utvecklade) världen försöker man komma bort från användningen av Thimerosal. I Tyskland används inte Thimerosal länge för småbarn och gravida. FDA har utrett Thimerosal och vill få bort det ur vaccin (och samtidigt undvika att exponera sig eller läkemedelsindustrin för liabilities). Det läggs en hel del energi på att utveckla alternativ.

På senare år har man alltså kunnat konstatera att det finns risk för toxicitet av kvicksilverföreningar i vaccin för småbarn och gravida. I Sverige får man pris för att vilseleda befolkningen om man uttrycker liknande tankar. Och då har jag inte ens börjat gå in på de allergiska reaktionerna (ca 1 av 20 barn är allregiska mot Thiomersal).

Förstå mig rätt; jag tycker generellt att gravida och spädbarn ska ta vaccin de behöver oavsett om de innehåller kvicksilver eller inte. Men all vaccinering är en avvägning mellan risker och vinster av vaccinationen. Hur ska folk kunna ta ställning till denna avvägning om man varken får diskutera om det finns risker med en vaccination eller ifrågasätta värdet av vaccinationen? Och varför ska skeptiker behandla folk som diskuterar resultat från vetenskapliga review-artiklar som kompletta idioter? Vad är Vetenskapen och Folkbildningen i det?

Ett stort problem är den hätska polariseringen i diskussionen som vaktas noga av VoF och andra skeptiker. De uttalar sig som regel först tvärsäkert om saker de har absolut ingen aning om och kollar möjligen upp fakta, eller försöker lappa och laga skadan om de blir ifrågasatta.

obs, direkt ur mitt flöde. De tweetsen kom exakt efter varandra, nerifrån och upp. Vad hände imellan?

Hur ska man då förhålla sig till människor som är så övertygade om att deras åsikt per definition är sanning att de inte ens bryr sig om leta fakta?
Vid det här laget har jag haft så mycket att göra med skeptiker att jag vill rekommendera alla som diskuterar med dem att utgå från att inte sitter på någon som helst kunskap alls. Du kan förstås kräva referenser, men om du ens får någonting alls som stödjer deras ståndpunkt är det förmodligen hets-googlat och slumpmässigt urvalt. Fortsätt kräv specifika referenser för skeptikerns påståenden; du gör dem en tjänst. Tänk på det som kvalitetutveckling.
Använd alltid http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/ innan du börjar diskutera med en skeptiker. Vill du ha kul, spela dum, låt dem läxa upp dig på påhittade grunder, skärmdumpa och skicka mig bilderna!

Skeptikernas eget Bestiarium

2011-09-10T05:26:00.000-07:00

Skeptiker vill absolut inte bli dragna över en kam, och varför skulle man göra det? Skeptikerrörelsen är sitt eget lilla ekosystem, fullt av roliga och intressanta typer.

Folkbildarskeptikern:
Folkbildarskeptikern är den lilla skärva som finns kvar av de ursprungliga skeptikerna, de som såg som sin främsta uppgift att få folk att förstå och bli intresserade av vetenskap. De är ofta experter på något område, doktorander eller professionella (dock sällan läkare och oftast inte seniora forskare). Ibland har de slussats in i skeptikerrörelsen via Unga Forskare. Här återfinns alltså skeptikerrörelsens experter och som sådana håller de sig oftast till ett smalt ämnesområde. Det är folkbildarskeptikernas kompetens-sammansättning i den lokala skeptiker-communityn utgör dess kunskapsbas, som därmed blir ojämn.
Folknildningsskeptikern är trygg i sig själv, är typiskt helt opolitisk har litet eller inget behov av att hävda sitt ego. Tyvärr är folkbildningsskeptikern en utrotningshotad art och i dess relativa sällsynthet har satt skeptikernas ekosystem ur balans
Könsfördelning: Jämn, med lätt övervikt åt män
Åldersfördelning: ung vuxen till medelålders. Det fåtal äldre exemplar som finns gör sitt bästa för att undvika att kallas skeptiker

Patriarkal-skeptikerna:
Denna grupp kan delas upp i två delar; en naturvetenskaplig (i huvudsak teknisk) gren och en läkargren. Båda innehåller en hög koncentration av Privilege Denying Dudes.

De naturvetenskapliga patriarkal-skeptikerna (aka ”Teknikerna”) talar och skriver som om de hela tiden trodde att de var med i ett historiskt live eller höll tal. Teknikerna har oftast en utbildning och här finns alla kombinationer av expertis, oftast inhämtade från populärvetenskapliga böcker, tidskrifter och podcasts, som de desperat försöker förhålla sig skeptiska till, men där de, i brist på vetenskaplig utbildning oftast tippar över i ett generellt misstroende varvat med ett blint auktoritetstroende. Teknikerna utgör utan tvekan den största skeptikerpopulationen. Det är här vi hittar den lilla grupp nördar i samhället som fortfarande inte tycker om att kallas nördar. Teknikern är oftast fredlig men kan vid upprepade provokationer falla över i Aggroskeptikern. I denhär gruppen hamnar ibland också seniora forskare som känner sig lite misslyckade och vill kompensera sig för bristen på kollegial bekräftelse.
Könsfördelning: Tung övervikt på män
Åldersfördelning: Alla andrar, allt faran gubbar till unga män som önskar att de vore gubbar

Läkarskeptikern kännetecknas av att de inte speciellt subtilt och mycket omedelbart gör klar för dig att de minsann är läkare. Läkarskeptikerna (vissa läkarstuderande faller in i denhär kategorin redan på morgonen första dagen på läkarlinjen) anser sig ha tolkningsföreträde i alla medicinska frågor, trots att de oftast saknar grundläggande förståelse för medicinsk forskning. Läkarskeptikern har ett litet bibliotek med standardfraser som kan tas till när folk behöver sättas på plats i alla möjliga vetenskapliga frågor, innehållande ”patientsäkerhet”, ”beprövad erfarenhet” och ”socialstyrelsen”. Det senare är den enda vetenskapliga auktoriteten de erkänner (även om de i tysthet böjer sig för Folkbildarskeptiker med expertis). Som patienter ska vi i 9 fall av 10 vara evigt tacksamma att läkare inte försöker göra det de själva tror är ”evidensbaserat”. Detta inser läkarskeptikerna också, men ska inte de få tänka själva, då ska banne mig ingen annan få göra det heller! Läkarskeptikerna har aldrig setts urarta till Aggroskeptiker. På läkarutbildningen har man nämligen lärt sig att retirera in i läkarrollen när man blir arg, och börja uttrycka sig i facktermer. Det har rapporterats om läkare som blivit så upprörda att de inte längre själva förstod vad de pratade om.
Könsfördelning: Hyfsat jämn med lätt övervikt på män
Åldersfördelning: Alla åldrar

Ibland kan man ända missta en Patriarkal-skeptiker för en Folkbildarskeptiker – alla patriarkal-skeptiker är utan undantag övertygade om att de är Folkbildarskeptiker – och då kan man ta till en enkel checklista.

- Båda typerna av patriarkal-skeptiker är förtjusta i uttryck som ”argumentationsfel”, ”halmgubbe” – dessa ord uttalas aldrig av Folkbildarskeptiker
- Patriarkal-skeptiker påstår sig alltid vilja ha bevis från sina meningsmotståndare, men till skillnad från Folkbildarskeptikerna är de själva helt ointresserade av att leta upp forskning som stödjer de egna åsikterna
- hänvisar till auktoriteter istället för till forskning för att ”bevisa” att de har rätt
- Om de i undantagsfall hänvisar till faktiskt forskning har de inte tillgång till orginalpublikationerna
Uppfyller skeptikern i fråga någon av ovanstående kriterier har du att göra med en Patriarkal-skeptiker. Generellt har också patriarkal-skeptikerna, till skillnad från Folkbildarskeptikern ett känsligt ego som bara kan matas av att känna sig överlägsen andra.

Skepchick
Skepchicksen är skeptikerrörelsens alibi mot att betraktas som patriarkal, och som sådana vårdas Skepchicksen ömt av alla. Skepchick ser sig själv som en Famme Fatale, men är en notorisk överpresterare med ständig prestationsångest. Skepchick har en realistisk syn på sin egen kunskap och är ofta uppriktigt intresserad av vetenskap, men måste ständigt hävda sin ställning inför sig själv och inför en faderligt uppmuntrande/sexistisk omvärld. Skepchick är Folkbildarskeptikerns darling, Teknikerns våta dröm och kören som Läkarskeptikern älskar att predika inför. Skepchick vill utåt vara stark och okonventionell men är egentligen mest en duktig flicka/pojke som aldrig kommer att genera dig med att berätta om sina ätstörningar. Förekommer ofta i dubbla roller som Skepchick och Läkarskeptiker. Är Skepchick inte läkare kan det ske en övergång till Folkbildarskeptiker. Hävdar Skepchick att hen är Folkbildarskeptiker kan man som regel lita på det. Skepchicksen kan oftast hanteras om man blandar in lagom doser bekräftelse i hård kritik, vilket är exakt vad Skepchick förväntar sig.
Könsfördelning: I huvudsak kvinnor
Åldersfördelning: ung till medelålders

Aggroskeptikern
Aggroskeptikern, eller tit-for-tataren, är skeptikerrörelsens huliganer och är en grupp på frammarsch. De utgör den intellektuellt sett svagaste länken i skeptikerekologin, men det kompenseras med att använda attack som bästa försvar. Aggroskeptikern snärjer ofta in sig i semantiska/logiska resonemang (som alltid slutar med att Aggroskeptikern har rätt), där sakfrågan alltid blir lidande. Detta kan vara en orsak till att Aggroskeptikern ofta misslyckats med att skaffa sig en utbildning/behålla ett arbete/hantera relationer. Därför innehåller gruppen också ett antal ”missförstådda genier”. Aggroskeptikern kan bete sig aggressiv också mot andra skeptiker, om Aggroskeptikern känner sig ifrågasatt, men angrips skeptikerrörelsen utifrån blir Aggroskeptikern snabbt allas försvarare. Det är en stor lättnad för övriga skeptiker när Aggroskeptikerna hittar utomstående hot att fokusera på. All verklig eller inbillad oförrätt som skeptiker utsätts för ska hämnas med en grövre motattack (därav tit-for-tat). För Aggroskeptikern handlar det om att få rätt och skipa rättvisa (dvs ge igen). Om det finns någon poäng att plocka i diskussionen (verklig eller inbillad), om än så liten, då kommer Aggroskeptikern att sniffa reda på den. Har en intuitiv känsla för folks svaga punkter. Det finns två sätt att hantera Aggroskeptikerna; beröm dem för deras skarpa intellekt och ge dem rätt på alla punkter – vilka i princip aldrig är viktiga för diskussionen ändå – för att sedan lugnt återgå till sakfrågan. Den andra möjligheten är att helt sonika ignorera Aggroskeptikern i de fall då det är möjligt. De långsiktiga effekterna av de olika strategierna på Aggropopulationens bestånd och beteende är ännu inte utredda.
Könsfördelning: Jämn
Åldersfördelning: man skulle kunna tro att man bara har att göra med unga arga män här, men det är fel. Bittra människor i alla åldrar riskerar att bli Aggroskeptiker. Dock att medelålders kvinnor verkar vara underrepresenterade.

”woo-woo’s”
Woo-Woo's är skeptikernas bytesdjur; de irrationella och de ologiska. Skeptikernas inställning till sina woo-woo’s är kluven. Dels är Woo-Woo's som förvirrade barn som inte förstår sitt eget bästa, dels är de mat för skeptikernas ego och dels är de hela fundamentet för skeptikernas existens. Man skulle kunna jämföra det med att skeptikerna själva tycker sig utöva en sorts pedagogisk viltvård bland Woo-Woo's. Woo-Woos' brist på tacksamhet för den ansträngningen leder till ständig förundran.
Handlar det om en känd Woo-Woo övergår viltvården dock i regelrätt skyddsjakt. Skeptikerrörelsen lägger stor vikt vid att inte missa en chans att statuera exempel.
Könsfördelning: Jämn med viss övervikt mot kvinnor
Åldersfördelning: Alla åldrar. De mest åtråvärda bytena är de med viss akademiskt utbildning

Hur skulle skeptikerna själva reagera om de läste om sina artklassificeringar:
Folkbildarskeptikern skulle skratta och i hemlighet föreslå förbättringar. Teknikern skulle surt avfärda den, men i hemlighet känna sig smickrad över uppmärksamheten. Läkarskeptikern reagerar med tyst raseri och ”ställer sig över så låga angrepp”. Aggroskeptikern hittar ett logiskt fel i en bisats och ett par illa dolda förolämpningar och attackerar rasande, och är precis på väg att vinna debatten när han/hon blir blockad. Men den som aldrig kommer förlåta mig är Skepchicksen.

Hur skeptiker fördummar och förstör diskussionen om vetenskap

2011-09-07T10:47:00.000-07:00

Jag tror att skeptikerna gör större skada än nytta. De kväser legitima diskussioner och gör vetenskap till en fråga om auktoritetstro istället för resultatet av fri nyfikenhet och en metod för kunskapsinsamling.

Jag tänkte ta Vetenskap och Folkbildnings förvillarpris till Annika Dahlqvist, fettdoktorn, år 2009 som exempel på hur skeptiker-rörelsen är problematisk. Nu är jag utbildad forskare inom vaccinforskning, jag har inga speciella sympatier för Dahlkvist och jag rekommenderar folk å det starkaste att vaccinera sina ungar enligt barnvaccinprogrammet.

Det första exemplet är motivationen ” Hon har varnat för vaccination mot svininfluensa och i stället förespråkat en omläggning av kosten, helt utan något vetenskapligt stöd. Om hennes råd hade följts skulle influensan ha skördat fler dödsoffer.” Problemet är att det inte fanns vetenskapliga stöd för vaccinationen mot svininfluensa heller – man var inte säker på hur lätt viruset spreds, hur farligt det var eller hur farligt vaccinet var. Det var en ren bedömningsfråga som man kunde diskutera (oavsett kosten), och på andra hall i världen gjorde man andra bedömningar. I efterhand visade det sig att både vaccinet och influensan ökade risken för narkolepsi. Jag vaccinerade mig och mina småbarn. Med det jag vet idag hade jag förmodligen avstått. Men det fick man alltså inte ens diskutera för skeptikerna när det begav sig.

Det andra exemplet är ” Hon påstår att ”etablissemangets” kostråd orsakar cancer och att mammografi därför inte skulle behövas.” Vi kan dela upp påståendet i två delar; för det första, bidrar kolhydratrik kost till cancer? Det finns epidemiologiska studier och rimliga fysiologiska skäl till grund för det påståendet. Nyss kom en publikation i prestigefyllda tidskriften Cancer Research som visar att humana cancerceller växer sämre i möss vars kost innehåller mindre kolhydrater men mer protein. Författarna påpekar att flera olika cancertyper, däribland bröstcancer, kan påverkas av sänkt blodsocker och att en diet som kontrollerar blodsockret och ”has the potential of being both a novel cancer prophylactic and treatment, warranting further investigation of its applicability in the clinic, especially in combination with existing therapies”. Ingen vet alltså vilken betydelse detta har i praktiken, varken skeptikerna eller Dahlkvist. Men Dahlkvist drog till med en rimlig hypotes och hur är det konstruktivt att skeptikerna hånar henne för det? De har ju, i vanlig ordning, inte heller någon aning.

Det andra påståendet, att mammografi inte behövs behöver nödvändigtvis inte vara fel när det gäller dödlighet i bröstcancer. Det kom nyss ut en studie där man konstaterade att europeiska länder som införde mammografi senare hade samma reduktion i dödlighet som i Sverige. Jag rekommenderar er att lyssna på Vetenskapsration från den 29 juli där man diskuterar den studien och varför andra studier visat andra resultat. Det vetenskapliga underlaget för mammografi diskuteras och ifrågasätts i andra delar av världen, så varför inte här? Och varför skulle skeptikerna, som i de allra flesta fallen inte är forskarutbildade, inte kan bedöma evidens och inte har tillgång till universitetens medicinska databaser vara de som ska avgöra hur folk ska få diskutera vetenskap?

Förvillarpriset 2009 är bara en illustration av hur skeptikerrörelsen tar ställning för paradigm och vedertagna uppfattningar i frågor som är långt ifrån avgjorda. De undertrycker legitima debatter och skrämmer folk från att delta utifrån siga egna förutsättningar. Mitt intryck av skeptikerrörelsen är att de har ett svalt intresse för forskning men ett osunt behov av att använda auktoriteter för att trycka till folk de ser ner på. Istället borde man möta folk där de är och ta nyfikenheten på alternativ medicin som en ingång till att diskutera forskning och vetenskapsfilosofi på ett konstruktivt sätt.

Jag föreslår att skeptikerrörelsen istället ger sig på den etablerade nationalekonomiska forskningen, där forskning från andra discipliner rutinmässigt avfärdas, tex att skillnader i socioekonomisk position har negativa effekter på folks hälsa. Dessutom är det vedertaget bland ekonomer att göra policy-rekommendationer utan evidens, baserat på modeller och ideologi. Där är ovetenskaplighet ett samhällsproblem. Fram till dess tycker jag att vi kan se skeptikerna och deras missriktade behov av att få veta bäst med överseende. Ta dem helt enkelt inte på allvar.

Referenser:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21673053
Cancer Res. 2011 Jul 1;71(13):4484-93.
A low carbohydrate, high protein diet slows tumor growth and prevents cancer initiation

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21798968
BMJ. 2011 Jul 28;343:d4411.
Breast cancer mortality in neighbouring European countries with different levels of screening but similar access to treatment: trend analysis of WHO mortality database.

Sen finns det en annan detalj;
Ett av skeptikernas favoritargument är att det inom den alternativa medicinen som fungerar redan är inkorporerat i den evidensbaserade medicinen. Det är felaktigt och bygger på ett cirkelresonemang; per definition fungerar bara det som det finns evidens för. Det finns evidens för inkorporeras per automatik i den evidensbaserade medicinen. Men det är naturligtvis rent nonsens. Det kostar otroliga pengar att skaffa evidens i kliniska prövningar och de pengarna investeras bara i potentiella behandlingar som kan kommersialiseras, dvs sådana man kan ta patent på. Det är väldigt svårt att ta patent på en behandling som har utförts av andra redan innan. Att attrahera privat venture capital eller stora läkemedelsbolag att betala för någonting de inte kan tjäna pengar på är ju orimligt. Därför studeras inte behandlingarna numera i en sådan utsträckning att man kan hävda att man plockat russinen ur kakan. Så länge ekonomin och inte folks hälsa styr den kliniska forskningen kommer många enkla, kostnadseffektiva behandlingar som aldrig ens testas vetenskapligt.

Meddelande skickat till Twitter

2011-07-31T10:32:00.000-07:00

The hastag #svpol, used for discussing Swedish politics, has been overwhelmed by tweeters with new accounts made for the purpose of spreading islamophobic and anti-immigration propaganda. The supporters of Swedish party Sverigedemokraterna have been encouraged to do so on the discussion-forum http://politisktinkorrekt.info/2011/07/31/hjalp-till-att-nyansera-debatten-pa-twitter-2/ I feel that their behavior is destructive in a concerted way that has been seen frequently in the public net-space in the Nordic countries. After the terror-attack in Norway, performed by a man because of the very same opinions as now expressed in #svpol, I think we should react strongly to this behavior. I will from now report for spam all accounts I think are created for spreading anti-immigrant, blatantly left-hostile or anti-islamic propaganda in the #svpol-topic. I hope you understand why I do this and I hope you are quick to remove these users.

Om hur Lundby-Wedin liknar Kim Jong Il, eller varför Liberaldemokraterna är ett hot att ta på allvar

2011-07-16T15:49:00.000-07:00

Demokrati är inte en garanti för ett frihetligt samhälle. Men fungerande demokratier är det enda effektiva skyddet vi har mot totalitär diktatur. Man skulle kunna säga att ett av de viktigaste syftena med demokrati är att skydda oss från totalitära diktaturer. En förutsättning för att demokrati ska fungera är att folk vet hur, var och när de kan och bör utöva sin fria vilja.
Men istället för att se motsatsförhållandet mellan Lundby-Wedins vilja till demokratisk folkbildning och Nordkoreas diktatur så såg scabernestor likheten. Propaganda som propaganda. (Att privata särintressen manipulerar folks preferenser för sin egen vinnings skull är naturligtvis oproblematiskt).

Scabernestor är en mycket stolt grundare av Liberaldemokraterna. Han anser att hans åsikter företräds av Liberaldemokraterna. Det är möjligt att han har fel, men han borde ju veta, så låt oss anta att han delar åsikter med Liberaldemokraterna. scabernestor frågar sig vilka likheter som finns mellan Juholt och Stalin. Skillnaden, att den ena är demokrat och den andra är diktator, blir oviktig med en uppfattningen om att alla beslut som inte fattas av individer oberoende av resten av samhället av ska bekämpas och begränsas. Ur Liberaldemokraternas/scabernestor onyanserade individperspektiv blir därför styrelseskicket bara grader i helvetet som av princip alltid attackeras. Det innebär att vi har ett parti under uppsegling som inte ser någon större skillnad mellan demokratisk och totalitär maktutövning.

Nu kommer det komma en storm av läpparnas bekännelse om hur Liberaldemokrater visst föredrar demokrati, det framgår ju av namnet! Men i den Liberaldemokratiska tappningen är demokrati bara önskvärd om den inte praktiseras. De enda demokratiska beslut som godtas är de som ökar individens inflytande på bekostnad av möjligheten till demokratisk makt. Inte ens demokratiskt maktutövande som torde vara helt harmlöst för individers frihet vill Liberaldemokraten scabernestor kännas vid. När Juholt vill ha finansregleringar som bland annat innebär ett återställande kapitaltäckningskrav för banker enligt Basel iii hånas han och jämförs med Stalin. Basel iii har förstås scabernestor ingen aning om vad det är och det tycker han är helt irrelevant. Det är principen att ställa några som helst krav på någonting som scabernestor (och partikollegan Torbjörn Jerlerup) ifrågasätter.
Men vad händer om man fullständigt kastrerar demokratin på det sätt som Liberaldemokraterna förespråkar? Blir individer friare då? Eller är det istället någon annan som kontrollerar våra pensioner, utbildningssystem, vårdinrättningar och transportmöjligheter? Liberaldemokraternas liberalism innebär att vi avsäger oss ett i alla fall teoretiskt inflytande över vår livssituation och finansiella system, till fördel för ett fåtal styrelserum där vi är helt utan insikt eller möjlighet att påverka. Liberaldemokraterna är helt enkelt inte intellektuellt kapabla att inse att de lämnar walk-over till ekonomiska intressenter som tackar, tar emot och ser till att styra utvecklingen i den riktning som maximerar avkastning. Det behöver ju naturligtvis inte alls vara en utveckling som gynnar några majoriteter, speciellt inte i ett samhälle där en allt mindre minoritet sitter på all större del av tillgångarna. (Tex, en politik som till varje pris syftar till att hålla börsen uppe gynnar inte nödvändigtvis samhällsekonomin.) Liberaldemokraterna själva fattar inte att de förespråkar en politik i realiteten motverkar sina egna syften - att ge individer inflytande över beslut som rör dem.
Å andra sidan kan man konstatera att det är tack vare vissa Liberaldemokraters klena förstånd gör sannolikheten liten att Liberaldemokraterna som parti får något reellt inflytande. Men problemet är att det är många fler än Liberaldemokrater som har missat poängen med demokratisk makt.

Naturligtvis är jag medveten om att det inte skapar ett bra debattklimat att uttrycka mig såhär. Men jag diskuterar inte med varken kreationister, homeopater eller andra sorters inbitna faktaförnekare, så varför skulle jag diskutera med ideologiska fanatiker som Liberaldemokrater? Jag beundrar de som orkar med ovanstående, men jag gör det inte. Med denna post ville jag istället varna alla andra frihetligt sinnade för hur Liberaldemokraternas kastrering av folkmakten bäddar för individens totala maktlöshet. Jag tror vi har stirrat oss blinda på SD och missat att det är Liberaldemokraternas ideologi som på allvar håller på att nedmontera vår demokrati.

2011-07-13T12:19:00.000-07:00

Svar på "scaber nestors" vansinnespost om det inbillade hotet mot arbetares frihet som en reglering av finansmarknaderna skulle innebära.

"Avregleringarna av finansmarknaderna har lett till en högst anti-liberal finansiell rovdrift på den produktiva ekonomin. Som bildad liberal vet man att det som ursprungligen menades med en "fri ekonomi" var en ekonomi utan arbetsfria inkomster, dvs en ekonomi utan rentiers. Folk som bara lever av avkastning på land eller kapital. Men det visste väl "liberalen" scaber nestor att det var detta som Smith menade med en fri ekonomi? För det kan väl inte vara så att Liberaldemokraterna är historielösa och förvirrade och hittar på att en fri ekonomi är det samma som en oreglerad ekonomi? Vill man som liberal luta sig mot ett storartat idehistoriskt liberalt arv, då ska man inte hitta på helt nya och motsatta ideal för det liberala. Usch, jag verkligen skäms å dina vägnar. Jag har följt din blogg i 1,5 år med varierande utbyte, men denna post fick mig att fullständigt tappa tålamodet.

Finanssektor har utvecklats parasitärt, till en funktion som extraherar och avskiljer resurser från den produktiva ekonomin. I den processen skaffar sig de finansiella intressena allt mer makt över politiken, ekonomin och grundläggande samhällsfunktioner. Att i det läget bekymra sig över att vi skulle använda regler för att begränsa finanssektorn är så korkat, naivt och historielöst att står mållös. Problemet ligger i att vi INTE kommer att lyckas reglera finanssektorn innan den på allvar börjar reglera vår ekonomiska politik."
"
Detta är högst relevanta problem som Liberaldemokraternas företrädare avfärdar som "troll". Detta efter ett blogginlägg där Juholt jämförs med Stalin och finansmarknadsregleringar med Nordkorea. Detta, mina damer och herrar, är politiska argument á la Liberaldemokraterna.

En politisk familjehistoria

2010-08-24T05:44:00.000-07:00

Min morfar föddes i en judisk familj i Berlin i början av förra seklet. Han blev tidigt aktiv socialdemokrat och var därför politisk insatt nog att ge sig av i tid från Tyskland efter Hitlers maktövertagande. Flera av släktingarna försvann, några överlevde och stannade i Berlin.
Min morfar kom till Helsingborg där han stannade och hjälpte hundratals judar, kommunister och andra förföljda att ta sig över till Sverige från Danmark. Sedan arbetade han i Amnesty tills han blev sjuk i början av 90-talet. Hans engagemang för människorättsfrågor och hans historier om förföljelsen präglade min och min mammas barndom. Det mesta har jag fått återberättat via min mor och min mormor - vi diskuterade ofta politik hemma. Jag skröt i skolan om min morfar (det är väl det jag gör nu också), den rättrådige hjälten undkommit Hitler och sedan räddat folk undan nazismens klor.
Min morfar reste aldrig till Israel, trots att vi har en del släkt där. Så vitt jag kommer ihåg gick det inte ens att tala om Israel, han blev så irriterad.

Mina föräldrar tillhörde 68-generationen, de var aktiva kommunister och gav (tillfälligt) upp akademiska karriärer i Stockholm för att arbeta på fartygsvarven i Göteborg. Några av mina första minnen var från första maj demonstrationer där satt man i sin outslitliga Polarn o. Pyret-jacka och den brun-vitrandiga mössan och lyssnade på "Ropen skalla, daghem åt alla". Vi gick i andra demonstrationer också. "Sovjet ut ur Afganistan" minns jag och "Ner med USA-imperialismen". Att vara kommunist, det var att vara emot Sovjets och USA's förtryck, det gjordes ingen skillnad på vem det var som förtryckte, vad de kallade sig och vad de hade för motiv. Murens fall sågs inte som ett nederlag utan togs emot med lättnad - nu hoppades man på att slippa förväntas försvara förtryckarregimer så fort man talade om social rättvisa och arbetare-ägd produktion (saker som man pratade om på den tiden).
Med denna bakgrund kan det låta underligt att jag själv växte upp till att bli ointresserad av organiserad politik. Jag var bara intresserad av naturvetenskap och eskapism, kanske i ren reaktion mot allt detta tyckande.

Min sambo är tysk och har vuxit upp i ett samhälle som var besatt av att diskutera sin kollektiva skuld till nazismen. Folk visste vad deras grannars föräldrar gjorde under kriget. Min sambos farfar var något så ovanligt som en kristen kommunist. Så länge man var heltysk och inte alltför aktiv så hände inte mycket mer under kriget än att man skickades längst fram till östfronten. Det var en säker död - Röda Armén accepterade inga desertörer. Sambons pappa blev fackföreningspamp och aktiv socialdemokrat (och sambon inbiten naturvetare).

Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur vi skolats in i våra åsikter och hur de blir en del av vår identitet.
Jag är tacksam över att mina grundläggande värderingar har en intern logik och har hållit för att ifrågasättas utan att komma i konflikt med sig själva. Ett sådant koherent värdesystem, helt kompatibelt respekten för med mänskliga fri och rättigheter, det vill jag i min tur ge mina barn. Det förefaller viktigare nu än någonsin.

Konsensusnonsens

2010-08-21T11:24:00.000-07:00

Detta är svar till signaturen KM's punkt nr 2 och 3 på Andreas Berghs blogg (21 augusti) i en diskussion om evidens för income inequality-hypotesen.

Det hade kanske varit ohederligt om jag nu faktiskt hade talat om ”konsensus”. Nu har jag ju inte det.

Att kalla mig dogmatisk, ska det föreställa någon sorts förolämpning, skämtar du eller är det en missuppfattning? Hur kan du få mina uttalanden som ” De kausala mekanismerna återstår att kartlägga.”, ”För income inequality-hypotesen är mekanismerna i stort sett under utredning” och ”detta är ett mycket vitalt forskningsfält.” till att jag skulle tro att, som du skriver, detta är ett forskningsfält med stabila resultat?

Jag kan inte att ha ett förutsättningslöst samtal om forskning när attityden är att BARA formuleringar som styrker motpartens förutfattade meningar tas under övervägande. Du har uppenbarligen inte förstått att den balanserade forskningskritiken innebär att man tar hänsyn till både resultaten och reservationerna och att skepticismen är inbyggd i själva forskningen? Men fine, då kör vi hårt på de slutsatserna som (bla) Kawachi gjort efter metastudien, eftersom du uppenbarligen inte inser att den var en vändpunkt. Så får jag satsa på otvetydigheterna, eftersom folk här uppenbarligen inte klarar av att hålla en mer komplex tanke i huvudet samtidigt.

Tråkigt, KM, att du driver diskussionen från öppen vetenskaplig nyfikenhet till en sorts ”jag har rätt, du har fel”.

Tyvärr bekräftar din attityd (igen) att bland Sveriges konservativa och liberala höger så finns en antiintellektuell oförmåga att förutsättningslöst ta till sig vetenskap som inte passar in i den ideologiska förutfattade världsbilden. Du gör din argumentation en björntjänst med ditt förhållningssätt, barasåattduvet.

Gravelles kritik av forskning på income inequality

2010-08-21T10:42:00.000-07:00

Detta är ett av 3 svar till signaturen KM på Andreas Berghs blogg (21 augusti) i en diskussion om evidens för income inequality-hypotesen

Jag säger inte att Gravelle har helt fel – som du noterat är jag här ok med att i huvudsak diskutera studier där man har kontrollerat för inkomst om det är så viktigt för er (det finns gott om studier som stödjer income inequality-hypotesen enligt de kriterier som Gravelle och Andreas kräver och jag kan lätt hålla mig sysselsatt här i kommentarsfältet till mitten av september med dem om jag har lust).

Jag tror absolut det finns en poäng i det teoretiska resonemang Gravelle för, och det ansåg forskningsfältet för 10 år sedan också, varpå hans teoretiska resonemang undersöktes empiriskt (det är alltså inte alls så att Gravelle ignorerades). Det var ett logiskt resonemang som visade sig inte ha speciellt mycket med verkligheten att göra. Senare studier har visat rent praktiskt på att resultatet av aggregerade studier inte enkelt kan avfärdas med vad vi kan kalla för Gravelles artefakt. Snabbt ut var forskare med att undersöka betydelsen av Gravelles artefakt i USAs stater (Inequality in the distribution of income was associated with an adverse impact on health independent of the effect of household income.) och Wolfson et al. 1999. Båda finns gratis på nätet. Jag tänker inte i detalj gå in på vad den senare artikeln visar, för ärligt talat så är den inte mitt gebit, men Gravelle konstaterar i ett svar på artikeln att ”They concluded that the artifact is not the main reason for the frequently documented correlations between population mortality and income distribution.”

(notera att Gravelle här, redan 1999 refererar till den ofta observerade korrelationen mellan dödlighet och inkomstfördelning. Att förneka korrelationen är att dumförklara sigsjälv, och jag hoppas inte att det är detta vår diskussion går ut på)

Sedan följer studier i mängder med syfte att undersöka hurvida income inequality är en effekt oberoende av hushållets absoluta inkomst:

USA’s stater 2000 (”High income inequality confers an increased risk of poor mental and physical health, particularly among the poorest women. Both income inequality and household income are important for health in this population.”)

Chile 2003 (”Household income does not explain any of the between community differences; neither does it account for the effect of community income inequality on self rated health, with more unequal communities associated with a greater probability of reporting poor health.”)

Kina (åren 1991-97) 2006 (”The analyses show an independent effect of income inequality on self‐reported health after adjusting for individual and household variables…. In China, societal income inequality appears to be an important determinant of population health during 1991–7.”)

Cross-national 2006 (”Adolescents in countries with a high dispersion of family affluence were more likely to have self rated poor health even after controlling for individual family level of affluence and family social resources.”)

(det är möjligt att jag får orsak till att återkomma till dessa äldre studier)

Det har också förts en diskussion på ett mer abstrakt plan hurvida Gravelle gjorde ett logisk påpekande eller om det faktiskt handlar om ett cirkelresonemang (som jag förstod det). Eller att effekten av income inequality är oberoende av hurvida individens relativa inkomst är det avgörande (?)

Det som föreföll logiskt med utgångspunkt från kunskapsläget för 12 år sedan är inte nödvändigtvis logiskt i ljuset av senare data och senare logik. Att framhålla slutsatser för 12 år sedan som state of the art sanningar, utan att ta hänsyn till senare diskussioner, det är någonting som klimatförnekare ägnar sig åt, när de refererar 12 år gamla skeptiska publikationer, trots att dessa av en orsak eller annan förklarats oviktiga. Jag säger inte att Gravelles invändningar är oviktiga, men jag säger att de måste ses i ljuset av senare forskning. Att HELT avfärda aggregerad forskning med ett teoretiskt resonemang, som inte visat sig vara speciellt relevant i realiteten, det, mina herrar, det går inte hem.

Svensk arbetslöshet ur ett europeiskt perspektiv

2010-08-10T14:16:00.000-07:00

Hur har Sverige klarat sin arbetslöshet om man jämför med andra EU-länder?

Enligt Eurostat;

För 2007: http://goo.gl/drJV (tsiem110) För maj 2010 (säsongsrensade): http://goo.gl/TQ1W

Detta är länder i EU som man normalt sett brukar jämföra Sverige med.

Genmsnitt EU (25 länder) 2007: 7,2% (maj 2010: 9,7%)
Sverige 2007: 6,1% (maj 2010: 8,7%) +2,6%
Tyskland 2007: 8,4% (maj 2010: 7,0%) -1,4%
Finland 2007: 6,9% (maj 2010: 8,6%) +1,7%
Belgien 2007: 7,5% (maj 2010: 8,6%) +1,1%
Nederländerna 2007: 3,2% (maj 2010: 4,3%) +1,1%
Österrike 2007: 4,4% (maj 2010: 4,0%) -0,4%
Polen 2007: 9,6% (maj 2010: 9,7%) +0,1%

Sverige slår rekord i försämring, +2,6% högre arbetslöshet 2007 jmf med 2010. Följt av Finland med 1,7% högre arbetslöshet. Om Sveriges arbetslöshet är upp med 2,6%, medan näst värst drabbade står på +1,7%, hur kan man tolka detta annat än att det är ett katastrofalt misslyckande? Sveriges ekonomi jämförs ofta med Tysklands. Vi är båda exportberoende. Deras arbetslöshet har MINSKAT med 1,4%.

Reinfeldt har förtroende för sin jobbpolitik. Vilken jobbpolitik? Sänkt skatt ger alltså fler jobb - ett typexempel på hur ekonomer hanterar kausalitet i sin egen forskning. "Jobbskatteavdraget är sannolikt en effektiv metod att öka sysselsättningen på sikt" enligt finanspolitiska rådet. Att sänka skatten för de som arbetar ska genom att 1) de arbetande blir medvetna om skattesänkningen, 2) de kräver lägre löneökningar, vilket teoretiskt sett ska leda till att 3) företagen gör ökade vinster som återinvesteras i fler arbetstillfällen (trots att man konstaterat att rejält sänkta arbetskostnader inte gav fler arbetstillfällen). 3) förutsätter desutom att 4) efterfrågan på arbetskraft ökar.

Regeringens politik hyllas på flera fronter. Till de som tycker att detta är ett bra resultat har jag följande frågor: Vad är då för er ett dåligt resultat? Hur hade ni reagerat om en regering ledd av socialdemokraterna uppvisat motsvarande försämring, i relation till resten av nordeuropa?

Om att sila mygg och svälja kameler

2010-03-20T07:17:00.000-07:00

Tankeövning; hur hade reaktionerna sett ut om vi haft en rödgrön regering vid makten?

Ibland när jag hör något sorts vansinnespåhitt från Alliansen funderar jag på hur det skulle ha sett ut i gammelmedia om det istället kommit från de rödgröna. Hur raffinerat skulle inte en rödgrön regering ha slaktats av de borgerliga dagstidningarna om nya lagförslag fått så skoningslös kritik av lagrådet om och om och om igen? Och hur skulle det låtit om de ÄNDÅ drivit igenom dem?

Vilket ramaskri om socialist-politik hade det inte blivit om en rödgrön regering räddat ett företag genom att ge 4 miljarder i lånegaranti till ryska maffian?

Hur skulle inte Björklund vältra sig i ett Socialdemokratiskt misslyckande av den magnitud han själv åstadkommit? Hur skulle inte media gotta sig åt att plocka sönder felaktig statistik eller felaktiga glädjeprognoser - om det varit en rödgrön regering? För att inte tala om flera oegentligheter som personer i det ledande regeringspartiet ägnat sig åt, eller moderpartiets eget hemlighetsmakeri om partibidrag - hade det varit de rödgröna hade pressen krävt att huvuden skulle rulla och krävt "korten på bordet". Vad skulle hänt om en rödgrön regering struntat i ett riksdagsbeslut? Föreställ er hur det skulle ha låtit när alla plötsligt blivit demokratins tillskyndare.

Jag funderar ofta på hur lätt Alliansregeringen kommer undan, och hur allvarliga problem måste se ut som struntsaker i dagstidningsläsares ögon. Det silas mygg och sväljs kameler i svensk media som aldrig förr - Monas väska genererade spaltmeter, medan Littorins fuskexamen (!) snabbt glömdes bort. Ovan är bara ett litet litet urval av det som dagstidningarna tystat ner, men som knappast gått bloggare och twittrare förbi. Efter denna behandling med silkesvantar har Reinfeldt mage klaga på medias tuffa granskning och hur media inte rapporterar om det positiva. Är det kanske därför regeringen vill ge de konservativa bastionerna statligt presstöd, så vi inte drunknar i kommunistpropagandan?

Om jag blir beklämd över den usla granskningen av enskilda händelser, så är det ingenting emot hur förtvivlad jag blir när jag ser hur media sväljer "nya" moderaternas PR-makeovers med hull och hår. Inte ens med moderaternas egen guide till sitt eget nyspråk förmår media att se igenom dimridåerna. För det är exakt vad det handlar om. Sveriges konservativa och nyliberaler har nämligen insett att det inte är förenligt med regeringsmakten att sänka skatterna för sakens skull - trots att det är just det det handlar om.

Skattesänkningar skapar inte nya jobb, och därför får vi heller aldrig höra om hur skattesänkningar HAR skapat jobb, bara att de SKA skapa jobb. Syftet är skattesänkningarna i sig och därför menar jag att Alliansen helt enkelt inte är intresserade av att diskutera antalet jobb skattesänkningarna skapar, eller till vilken kostnad. Det är väljarna däremot - de tycker både jobben och välfärden är viktigare än skattesänkningar. Uppdikatde effekter av skattesänkningen är alltså bara intressanta så läge de lockar väljare.

Jag har dessutom aldrig hört en borgerlig politiker tala om en skattesänkning
som en kostnad för staten. En skattesänkning är väl bara att man återbördat pengarna till dess rättmätiga ägare?

Tro inte att denna rättmätiga ägaren skulle vara den som arbetar! Det är den som anställer som ska ha fördel av skattesänkningen visar det sig. Det framkommer i DI den 24 februari:

"Regeringen har inte heller varit tydlig med hur skatteavdraget fungerar, enligt Calmfors. Regeringen borde vara tydligare med att orsaken till att sysselsättningen ökar när jobbskatterna sänks, är att facket och de anställda minskar sina lönekrav."

Lars Calmfors, Finanspolitiska rådet.
Om jobbskatteavdraget fungerar som det är tänkt ska det helt enkelt hålla tillbaka lönerna. DIN skattesänkning hamnade i företagarnas plånböcker (i och med att arbetskostnaderna hålls tillbaka vilket leder till högre vinster som i sig inte är direkt kopplade till några nya jobb) - och som avtalsrörelsen framskrider verkar strategin fungera fantastiskt utmärkt.
Inte konstigt att Regeringen inte gått ut och skyltat med detta, det rimmar ju illa med att var "det nya arbetarpartiet". Igen är det alltså inte arbete, utan ägande som gynnas.

Men insikten att ekonomiska argument systematiskt används för att skapa falska förespeglingar om politikers motiv, det är riktigt farligt. I Sverige finns det i princip ingen media som på allvar granskar den politiska ekonomin, argumenten den bygger på och de reella effekterna. Det är mycket oroande.

Överklassen och jakten på nya konsumtionsvanor

2010-03-19T02:50:00.000-07:00

Om hur den gamla överklassen sitter på nyckeln till hållbar konsumtion

I somras läste jag Susanna Popovas bok ”Överklass”. Där hade hon intervjuat ett antal personer som hon och de själva ansåg vara överklass, även om de för allt i världen inte kallade sig så. Till skillnad från recensenter, så tycker jag inte att avsaknaden av en objektiv specifikation är speciellt problematisk och för min behållning av boken var det inget större problem med att hennes urval var begränsat och inte speglar alla aspekter av dagens överklass. Som Popova skrev i epilogen i den upplagan jag läste, så är folk oftast fullt kompetent att själva avgöra sin klasstillhörighet. Folk är stolta över sin identitet och det finns ingen orsak till att tro att folk falskeligen skulle försöka utge sig inför författaren för att vara överklass – vad skulle de vinna på det?

De intervjuade skiljde sig på flera olika punkter och framför allt gick skiljelinjen mellan gamla och nya pengar – där de med gamla pengar ansåg att pengar var mindre viktigt och uppfostran mer viktig. Så mycket djupare gick inte Popovas egen analys, så den fick man stå för själv.

Såhär ett halvår senare kan jag konstatera att det var den gamla överklassens konservativa syn på konsumtion som gjort störst intryck på mig. Konservativ på så sätt att överkonsumtion och märkes/status-konsumtion var vulgärt no-no. Pris skulle över huvudtaget inte diskuteras och absolut inte skrytas med. Nu inte sagt att de eller deras barn inte ägnade sig åt den sortens konsumtion, men så uppfattade jag värderingarna. Helst skulle man inte konsumera alls, utan det man behöver ska ha införskaffats av föregående generation (eller tidigare) och vara i sådant skick att det är högst funktionellt. Dessutom är det tidlöst designat, vackert slitet och unikt personligt.

Ur miljösynpunkt är ju detta en fullständig fullträff – ett utmärkt sätt att hantera ett minskande uttag av råmaterial. Samtidigt ställer denna sortens konsumtion höga krav på kvalitet och service, vilket ställer högre krav på en kvalificerad arbetsinsats och motiverar högre löner och bättre kompetens. Jag föreställer mig att om folk är beredda att betala för kvalitet kommer det också att fungera teknikdrivande.

Bizarrt som det låter, jag skulle alltså förespråka att vi alla anammade överklassens konsumtionsvanor. I alla fall överklassens gamla ideal för konsumtion. Att endast det bästa är gott nog, att kvantitet är vulgärt och att kvalitet talar för sigsjälv, utan varumärkescertifiering.

Tack @EsterAnais för att du fick mig att tänka till över det här igen!

Själv är jag konsumtionsfobiker, som i min rädsla för att betala för varumärket istället för kvaliteten hållit mig till det billigaste – då kan jag ju inte bli lurad, eller…? ”Det duger bra åt mig, i alla fall tills jag hittar någonting bättre”. För mig är konsumtion är en rad jobbiga val där man aldrig riktigt vet vad man får eller vad man verkligen behöver – alltså inte den frihetsmarkör som alla andra tycks utgå ifrån att konsumtion är.

Tumregeln att avstå vid minsta tvekan har stoppat mig från destruktiv slit och släng-konsumtion, och numera tvekar jag hela tiden. Lyckligtvis lever jag en utpräglat tyskt kvalitetsfanatiker och teknikprylnörd, som får ta hela konsumentansvaret.

Mat, å andra sidan, är värt att betala för, för när det gäller mat har jag självförtroende nog att utvärdera den. Mat är snarare för billigt.

Spekulation och rättfärdiga inkomster

2010-03-13T02:13:00.000-08:00

Jag kan intuitivt känna att det finns en rättfärdig och orättfärdig ojämlikhet - där den vi påverkar själva är den rättfärdiga. Det konstiga är att detta inte avspeglas något vidare i vårt skattesystem.
Jag och en fd pojkvän köpte en lägenhet i som vi fick ut dubbelt så mycket för när vi sålde 4 år senare. Jag skattade bort 20% av min andel, flyttade tillbaka till min hyresrätt och sparade resten. Jag behöver ju pengarna den dagen jag ska köpa hus, så jag kan ju inget annat göra än att ge mig in i spekulationskarusellen igen när jag måste. Jag tänker ofta på hur fruktansvärt orättfärdiga de där pengarna är - ren slump. HUR kan skatten på dessa pengar vara lägre än skatten på mitt arbete? Dessutom fick jag dra av räntan. Och den fd pojkvännen köpte en ny lägenhet och fick göra uppskov. Också det djupt orättvist.

Som det är nu tycker jag att skatten på sådana vinster borde vara minst 50%, inget uppskov och absolut inga ränteavdrag - att ta ut dessa vinster är ju ren kostnadsdrivande parasitism!
Varför uppmuntrar beskattningen till att vi ska göra spekulationsvinster när det är arbete och innovation som borde premieras? Den riktiga arbetslinjen borde väl vara att arbete beskattas lägre och rena spekulationsvister och inkomster som kan betraktas som slumpmässiga (arv tex) beskattas riktigt högt? Medan avkastning från långsiktigt sparande och investeringar beskattas lägre.

Vad gör nationalekonomerna?

2010-02-21T03:04:00.000-08:00

Peter Andersson skriver idag om någonting som jag tycker berör hela politikens kärna. Ska vi inom politiken dra erfarenheter av vår omvärld för att försöka förbättra vårt välstånd? Alternativet är att förlita sig på en ideologi - någonting som högern alltid anklagat socialdemokratin och kommunismen för, nota bene.

Jag är ju en övertygande anhängare av evidensbaserad politik, men då gäller det också att ha koll på evidensen. Problemet är att vi hamnar helt i händerna på nationalekonomer som tyvärr verkar ha ett ganska svalt intresse för att verkligen reda ut hur det ligger till på de områden som är viktiga för politiken.

Frågor som "Innebär lägre skatter högre tillväxt?” Inte enligt OECD, uppenbarligen. Författaren är förvånad över resultatet. Varför kan man undra? Borde inte ni ekonomer ha ganska bra koll på detta vid det här laget? Detta ”samband” mellan lägre skatter och högre tillväxt har varit del av borgerlig retorik i decennier, men ändå har det inte utretts ordentligt av oberoende forskare? Vad håller ni då på med?

Sen kan man fundera på om ”Hurvida ojämlikhet motiverar folk till att jobba mer”. Det försöker Bengtsson reda ut på sin blogg med enkla scatterplots och kommer fram till att man inte kan dra någon slutsats om att ojämlika samhällen skulle ha högre sysselsättning. Möjligen tvärt om.

http://bit.ly/bQSwDG När jag diskuterade detta med några nationalekonomer blev de ju förstås väldigt upprörda över att Bengtsson inte kontrollerat för ditten och datten. Och dessutom är ju Bengtsson socialist (implicerat, då kan vi inte lita på hans data!) Nä, möjligt är det inte korrekt att jämföra rakt av, men undersök det ni då enligt konstens alla regler! Gör om analyserna - data finns tillgänglig för alla. Detta argumente är kärnan i Alliansens politik och väljare måste få se om argumentet vilar på en vetenskaplig eller en ideologisk grund. Igen, nationalekonomer, vad håller ni på med?

Entreprenörer är bra. Det tycker både de rödgröna och Alliansen. Då kommer det politiska utspel som ska främja entreprenörsskap, tex genom ämnet entreprenörsskap i skolan. Det enda vi vet om vad som gör entreprenörer är att de oftast är hyfsat välutbildade folk från medelklassen som inte har alternativet till ett välbetalt arbete. Ändå görs en hel del ideologiskt motiverade åtgärder med just gynnandet av entreprenörsskapet som förevändning.

“Har skattesänkningar gett fler jobb tidigare – vad har man för erfarenheter som säger att de skulle göra det i framtiden?” är en annan fråga som är central för att kunna avgöra om Alliansens strategier har någon sorts chans att uppnå sina mål. Någon utanför det nationalekonomiska etablissemanget försöker reda ut hur det legat till i USA och kommer fram till att det faktiskt ser ut som att det aldrig fungerat så att man får högre tillväxt genom att sänka skatterna. Igen angriper folk hans person och hans metod. Kanske med rätta, vad vet jag, jag kan inte värdera nationalekonomisk forskning – han ger referenser, men vad är det som säger att hans slutsatser är korrekta? Men det stora frågetecknet kvarstår; Vad ägnar sig nationalekonomerna på våra universitet åt? Det är de som skulle kunna reda ut detta och jag tycker att väljarna borde få veta!

Riksrevision utvärderar regeringens simuleringar av hur jobbavdraget borde fungera är mycket nöjda. Men det påpekas i förbifarten att på grund av hur man redovisar så är det "inte möjligt att utifrån regeringens redovisning göra en bedömning av jobbskatteavdragets sammantagna effekt." Dessutom påpekar de att "Propositionerna innehåller fortfarande inte jämförelser med tidigare egna bedömningar." På grund av regeringens brister i redovisningen och på att begrepp används på ett otydligt sätt konstaterar riksrevisionen att "Detta leder till att det blir svårt att tyda reformeffekterna." (sidan 64, 8.1). Jaha. Låter som stora, fundamentala problem med att kunna utvärdera politiken i mina öron, men uppenbarligen är ju huvudsaken att simuleringarna är bra. Om regeringen sedan redovisar utfallet på ett sätt som mörkar resultaten, ja, det var ju tråkigt.

För man politik på ideologiska grunder ska det framgå. Säljer man sin politik med argument om att den är rationell eller funktionell, då får man faktiskt ta och belägga det. Det finns en massa människor som tror att Alliansens politik ska vara den bästa för jobben och den missuppfattningen är det dags att slå hål på. Ju mer jag lär mig om ekonomiska samband, desto mer framstår Alliansens politik bygga på ren, skär ideologi.

Svar till flute

2010-02-17T01:56:00.000-08:00

Tack för att du tog dig tid att svara flute, det var ett intressant svar. Intressant därför att vi ser samma problem men möjligen kommer till olika lösningar. Dessutom är det du skriver snyggt illustrerad med kopplingar till de verkliga problemen – och med den grunden kan jag kosta på mig att vara mer abstrakt. Och med det ta den risken det innebär att bli tagen för en frasmaskin.

För det första vill jag poängtera att jag inte menar att någon här är antidemokrat när det gäller att alla vill ha de demokratiska fria värdena. Det är ”antidemokrati” i bemärkelsen att man förespråkar att den demokratiska politiska makten reduceras (med skattesänkningar), beskärs (med lagar som begränsar statens möjlighet att kontrollera och äga produktion) eller omyndigförklaras (som ägare, till förmån till det privata ägandet). Resultatet av denna ”antidemokratiska” utveckling är alltså otroligt problematiskt för alla oss som inte tillhör den ekonomiska eliten. Därav mitt försvarstal för demokratin.

Orsaken att jag tog avstamp i era bloggar är att jag ser en genomgående tendens att ni förespråkar att demokratiska (statliga) kontrollmekanismer kliver tillbaka till fördel för den ”fria” och ”självregerlande” marknaden. När du ser politikers gynnande av stora företag som ett argument för att begränsa politikers roll (?), så ser jag det snarare tvärt om. Att politiker går de stora företagens ärenden (pga lobbyister, opinonsbildare och direkta eller indirekta mutor) så är det bara förstadiet till hur det ser ut om demokratin kapitulerar. Hur otillräcklig den demokratiska kontrollen än må vara så är den det enda som hindrar dessa stora företag att göra precis som de vill. Och vem ska då försvara de demokratiska friheterna? Den demokratiska makten behöver ha en kritisk massa, en viss makt, för att inte helt bli överkörd av starka ekonomiska intressen (företagskonglomerat). Dessa företag kommer att veta precis allt om oss, och om de tycker att de har orsak att skapa problem för någon kommer ingenting att stoppa dem. (Att FRA vet vad du berättar för din mamma är obehagligt, men det är ingenting emot hur obehagligt det blir i en framtid när ditt sjukförsäkringsbolag, din arbetsgivare eller dina konkurrenter köpt den informationen)

Som vi vet, alla komplexa problem har enkla lösningar som är fel och problemet med dålig politisk kontroll löses inte med den enkla lösningen avskaffad politisk kontroll (i alla fall inte om man då inte tillhör den ekonomiska eliten). Jag föreslår att vi använder rationella och beprövade verktyg istället för att lämna över den politiska kontrollen till en bunt ideologiska teoretiker med tveksamma definitioner av vad ett bra resultat är (ekonomerna). För vi ska komma ihåg att vad som är en ”bra” lösning på de problemen du beskriver beror helt på vem som drar nytta av lösningen.

Misstron mot demokratisk kontroll (ivrigt påeldad av Alliansen som just nu når nya höjder i att odla politikerförakt) leder till att vi i något sorts självdestruktivt självtvivel avsäger oss möjligheten till makt. Jag menar att i det vakuum som uppstår finns det väldigt stora aktörer som är mer än villiga att ta den makten. (Hayeks ide om att den begränsade demokratin skulle ge fritt spelutrymme åt den fria prissättningens magiska själorganiserande mekanismer fungerar inte på en reell marknad med starka oligopol, och även om den gjorde det, vem skulle tjäna på att demokratin begränsades till förmån för kapitalets totala frihet längden?).

Åtminstone Cornucopia diskvalificerar demokratisk kontroll av produktion och kapital, eftersom han anser att den är ineffektiv och per definition inte kan skapa någonting av värde (och här kanske jag gör misstaget att dra er över samma kam – jag har ju bättre koll på Cornucopia och jag kan ha missbedömt dig). Detta är i sig en sorts ”antidemokratisk” hållning, eftersom demokrati inte ses som kapabel. Varför skulle samma personer vara inkompetenta som medborgar men kompetenta som ägare?

Då kommer frågan igen, ineffektiv för vem och värde för vem? Nej, gemensam produktion är inte effektiv för att skapa privata vinster och nej, det mervärdet som skapas av demokratiskt driven produktion syns inte alltid med de mätverktygen som används, men tror ni på allvar att det innebär att det inte skapas någonting av värde? Fördelen är ju att det är vi som gemensamt har kontrollen, vi kan gemensamt bestämma att individen ska ges ett stort mått av frihet istället för att vara utelämnade åt andra för att tillgodose våra mest grundläggande behov, på en marknad där vårt enda inflytande är det som konsumenter.

(Jag har börjat ta upp bankerna flera gånger, men strukit det, eftersom det blir för långt och komplicerat. Men jag kan i korthet påpeka att jag inte tycker att den rena bankverksamheten har i privat ägo att göra. Sätter man sedelpressar i händerna på vinstdrivande företag så kommer de förr eller senare att missbrukas. Och visst, griper inte staten in går banker välförtjänt omkull, men förmodligen med resultatet att den som drev banken skrattar hela vägen till en helt annan bank i en annan del av världen medan de som sparade blir totalt utelämnade.)

Försvarstal för demokratin

2010-02-15T09:39:00.000-08:00

I ren skär affekt måste jag bara häva ur mig detta, det ligger och pyr under ytan när jag läser (mycket läsvärda) bloggar som Cornucopia?, Flute och Vidsynt. Problemet är att dessa åsikter blandas med en sorts ekonomisk och ekologisk realism, som är väldigt tilltalande och trovärdig. Men så helt plötsligt dyker det upp saker som visar hur de här männen verkligen resonerar. Naturligtvis bekänner de sig till helhjärtat till von Hayek, och ska man ta någon diskussion med dem måste det ske via honom.

Den här anarkokapitalismen som förespråkas allt öppnare på bloggar och i DIs kommentarer är farligare än vad vi hittills sett av i ideologiska diktaturer - den svenska versionen av Tea Parties-ideologin. De vill inte ha en stat, eller åtminstone inte en stat de betalar skatt till. En stat utan resurser är en havererad stat och lämnar förstås spelfältet helt fritt för starka grupper att ta makten. Starka grupper? Folk med pengar, som kan kontrollera andra människor genom att betala dem. Den kommer att sluta i en totalitär diktatur där de som håller i trådarna är de som gått över flest lik för att berika sigsjälva och kan köpa sig makt. Den selektionen av makthavare - de med pengar - kommer att se till att lägga vantarna på alla resurser och de kommer inte att dela sin makt med någon. Denna utveckling brukar folk sälja med ord som "frihet" och "marknaden reglerar sig själv". Det första är helt enkelt fruktansvärt naivt och kortsiktigt. Det andra en farlig blindhet för hur verkligheten ser ut. Genom uppköp bildas konglomerat som sedan styr vilken marknad det nu må vara enligt devisen kortsiktiga vinster långsiktig kontroll.

En invändning mot demokrati är ofta att folk inte bryr sig, att det är för mycket frågor att sätta sig in i och det är folk inte kapabla/kompetenta till. Eller att politiker inte längre har någon legitimitet eftersom de representerar en så lite grupp av folket. Demokrati fungerar utmärkt även om bara fåtalet bryr sig - det blir mer makt åt de som engagerar sig och arbetar politiskt. Är folk missnöjda engagerar de sig politiskt. Det finns en jämnvikt. Folk väljer själva hur mycket makt de vill ha genom sitt engagemang i de frågor de tycker är viktiga. Det är precis de människorna jag vill ska representera mig.

Vi kan välja relativt fritt hur vi vill leva våra liv. Jo faktiskt. Jämfört med hur vi skulle ha det i en värld kontrollerad av den rikaste 1%, som inte bryr sig ett skit om vad du tycker, behöver eller vill, så har vi en fantastisk frihet. Ju mer staten krymper, genom lagar eller skattesänkningar begränsar sitt handlingsutrymme, desto mer utrymme för de vi inte valt, för de som kan köpa sig makt.

Anarkokapitalisterna vill inte åka till havererade stater i Afrika och bygga sina företag. De vill parasitera på allt de vi byggt gemensamt - ett utbildat folk, rättssamhälle, trygghet för våra barn och gamla, de demokratiska rättigheterna att få uttrycka sina åsikter. Bara som exempel. Allt detta parasiterar de på (allt detta är förutsättningen för det företagande/konsumtion som de menar är definitionen av deras frihet), smiter av ideologiska skäl från så mycket skatt de bara kan spottar sedan de som jobbar utan att äga i ansiktet. Där har vi parasiter!

Angående kritiken mot The Spirit Level

2010-02-10T05:31:00.000-08:00

I ett tidigare inlägg nämnde jag boken The Spirit Level av Wilkinson och Pikett. Nu har den diskuterats fram och tillbaka på bloggar och media, och det är ett par argument emot författarnas slutsats (som är det enda jag känner till om boken, måste erkännas) som jag bara måste bemöta.

Nu har jag ju inte läst The Spirit Level, och jag diskuterar inte siffrorna därifrån, men jag sett en hel del generell kritik emot forskarnas slutsatser. En huvudsaklig invändning som flera debattörer framför är att forskarna inte visar på ett orsakssamband - kausalitet. Jag har invändningar emot kausalitetskravet i detta fall.

Till att börja med, att designa studier på internationell nivå som gör det möjligt att fastställa kausalitet enligt acceptabla vetenskapliga kriterier är nog mer eller mindre omöjligt. Genom att selektivt kräva kausalitet (eller orsakseffekt) kan man alltså bortse från studier som man av ideologiska skäl vill avfärda, utan att undersöka implikationerna av dessa. I detta fallet så förefaller kritiken mot brist på kausalitet som ett desperat och ideologiskt färgat försök till att bortse från samband mellan ojämlikhet och ohälsa (och då motsvarande jämlikhet och hälsa) i den rika världen.
Jag menar på att kravet på visad kausalitet i realiteten är irrelevant för politiken i det här fallet. Det spelar ingen roll i praktiken om det var ojämlikhet, jordbävning eller epidemier som orsakade ohälsan. Frågan vi ska ställa oss är om ohälsa, upplevd eller som mätt i mortalitet, kan MINSKAS av jämlikhet. Vad som orsakat ojämlikheten eller vad som orsakat ohälsan är för resonemanget inte intressant utan det är sambandet i sig. Även om jämställdhet förbättrar hälsan via andra, tredje eller fjärde faktorer så spelar detta ingen större roll, det är resultatet av jämställdhet och inte mekanismen som i realiteten är det viktiga.

Det är som skillnaden mellan medicinsk grundforskning, där förståelsen för mekanismer är själva poängen, och evidensbaserad medicin, där man jämför behandlingar. Publicerar man grundforskning utan att argumentera för kausa samband, då kan man lika gärna lägga ner. Vad Wilkinson och Pickett gör ska snarare liknas med evidesbaserade medicin - en vedertagen och mycket effektiv metod för att utvärdera behandlingsstrategier. Man tittar på enkla samband, man gör enkla jämförelser av utfall. Man struntar fullständigt i kausaliteten, man agerar på de fakta man har, så fort man har dem, för att skapa en rationell sjukvård och friskare patienter. Med detta i åtanke så är kausalitetskravet på The Spirit Level irrelevant.

Jag har dessutom invändningar emot argumentet att politiker absolut måste veta hur stora effekterna är av jämlikhet för att agera. Det förekommer här en dubbelmoral där åtgärder som stämmer överens med politikerns ideologi bara behöver stödjas rent teoretiskt (lägre totalt skattetryck som teoretiskt sett ska ge fler arbeten tex, men där det inte ens finns en korrelation, ännu mindre ett kausalt samband), men för politiska förändringar som faller utanför den egna ideologi, där krävs inte bara trovärdiga teorier och verkliga korrelationer, utan dessutom kausala samband, eller orsakseffekter.

Helt klart att forskningen alltid är pågående - när skulle den vara slutförd? - det är inget argument emot att ta den på allvar.

Sen måste jag medge att det känns helt absurt att diskutera en bok såhär ingående utan att ens ha läst den. Jag får nog ta och läsa den nu...

Var är de verklighetsförankrade ekonomerna?

2010-02-09T08:51:00.000-08:00

Idag presenterar Per Gudmundson på DN en undersökning som han i korthet anser visar att ekonomihistoriker, sociologer, genusvetare och statsvetare är vänstersympatisörer. Nu fördelar sig både statsvetare och ekonomihistoriker mellan blocken ungefär som de senaste opinionsundersökningarna visar att svenska folket gör, så speciellt vänstervridna är de inte annat än inom Gudmundsons referensram. Sociologer och genusvetare syns kanske i tv, och sociologer gör vissa utredningar, men de är knappast stora, dolda maktfaktorer inom svensk politik. De akademiska ekonomerna, däremot, är de som har en reell makt över politiken i Sverige, både genom samverkan med företag och Svenskt Näringsliv och som en sorts "objektiv" referens i media och i statliga utredningar. Men framför allt utbildar de nästa generations ekonomer. Både nationalekonomer och företagsekonomer tillhör med stor majoritet det borgerliga blocket - det finns dubbelt så många borgerliga nationalekonomer och tre gånger så många borgerliga företagsekonomer som det finns rödgröna dito. Varför är det så och vad innebär detta för forskningen och utbildningen?

Hurvida enskildas personers forskningsresultat påverkas av den personliga politiska åsikten är kanske inte så speciellt intressant - dessa forskare sållas förr eller senare bort. Det som är intressant är vem som fördelar anslagen och till vilka projekt. Dvs, hur sätts dagordningen? Vilka frågor bedöms som relevanta och vad är det för ekonomer eller politiker som bedömer det? Om den ekonomiska forskningen i huvudsak gynnar värdekonservativa frågeställningar istället för att vara förutsättningslös, då har vi problem. Att Gudmundson inte såg något problem alls med detta förklarade Ester Pharasyn träffande på Twitter med att "Gudmundson anser förmodligen att endast "vänster" är en politisk åskådning. "Höger" är liksom bara logik och fakta."

Om man nu inte tror att ekonomerna är högersympatisörer för att högerpolitik är den logiska konsekvensen av ekonomisk bildning, hur blev det såhär? Ali Esbati menade på Twitter att "Den normala processen är att den som kan eller önskar kunna något om ekonomi drabbas av depression och/eller grips av hat mot akademisk nationalekonomi såsom den undervisas och utövas idag. De flesta anpassar sig el ger upp." (jag gav upp)

Franska ekonomistudenter har reagerat på att undervisningen är enkelspårig och fixerad vid matematiska modeller som stämmer dåligt överens med verkligheten. De går så långt att de kallar den undervisningen i ekonomi vid de stora franska universiteten för "autistisk" i sin isolering från samhället och skickar öppna brev till olika institutioner där de kräver verklighetsförankring och ett bredare tänkande i undervisningen. De som stannar på ekonomutbildningarna godtar helt enkelt en verklighetsfrånvänd syn på ekonomi, där matematiska modeller bekräftar en borgerlig ekonomisk politik?

Som ett svar på denna "autistiska" syn på ekonomiundervisningarna så bildades nätverket Post-Autistic Economics (PAE) av ekonomen och författaren Bernard Guerrien vid Université Paris 1 (Sorbonne). PAE, som ger ut en ekonomisk tidskrift i pdf-format, är ett forum för att diskutera problemen med ekonomi som vetenskaplig disciplin. Och de är inte nådiga. De ger sig på och listar vad de kallar "Toxic textbooks" som leder till "Mass miseducation" och hjärntvätt. Men det finns också en genuin ambition att verklighetsförankra inte bara undervisningen utan de ekonomiska teorierna. Var finns motsvarande rörelse i Sverige?

Jag avslutar med att citat från PAEs hemsida:

“[Economics as taught] in

America

's graduate schools... bears testimony to a triumph of ideology over science.”
Joseph Stiglitz

Tack Ali Esbati för länkarna till PAE.

Innan vi hetsar upp oss allt för mycket över rapporten om akademikers åsikter så är det värt att hålla i minner att svarsfrekvensen i undersökningen ovan var 35 %, och trots att författarna hävdar att de gjort en detaljerad bortfallsanalys (och kommit fram till att de som svarat är representativa, förstås), så gör det studien osäker. Så undrar jag i mitt stilla sinne vad för politiska åsikter författarna själva kan tänkas ha, när de publicerar arbeten som "Faces of Politicians: Babyfacedness Predicts Inferred Competence but Not Electoral Success". Och vem som finansierade det arbete.

Fröet till ett paradigmskifte?

2010-02-08T03:17:00.000-08:00

En bra formulering av Lynda Gratton, professor "management practice" vid London Business School till Financial Times om hur ojämlikheten mellan kvinnor och men i arbetslivet ska hanteras.

“Men aren’t going to give up their power,” she says. “Change will have to come from the bottom, where young men say that they want to live in a more human way ... Part of the reason nothing changes is that women still do most of the child-rearing, and that breaks up their career. But if men decided to take part in child-rearing, it would be seen as a human activity as opposed to something that women do."

Lynda Gratton har läst The Spirit Level (Jämlikhetsanden på svenska) av Richard Wilkinson och Kate Pickett och menar på att samma tankar kan tillämpas problemen men stor lönespridning inom ett företag:

"Their argument is that societies which are very unequal have all sorts of problems, and I have a feeling that the same is true for companies,” she says. “I think one has to be very careful about what you pay people ... We’ve put far too much emphasis on remuneration and not enough emphasis on, for example, designing jobs that people find interesting, the creation of autonomy, all the things that we know make for interesting work ... There’s a huge emphasis on who gets paid what, and that, in a sense, is the fuel of the consumer society, and I think we’re beginning to realise how dangerous that can be.”

I en av de absolut mest välrenommerade institutioner, där västvärldens framtida företagsledare och investerare utbildas, där tar professorn i praktisk företagsledning dessa tankegångar på allvar. I Sverige, där den politiska och ekonomiska eliten inte är intresserad av någon sorts kunskap som inte bekräftar deras extrema nyliberala värderingar, där avfärdas boken. Ibland får man en känsla av att finanskrisen har fått omvärlden att ifrågasätta det sunda i den ekonomiska liberalismens konsekvenser. Men inte här i Sverige. Här drivs den politik som ledde till finanskrisen vidare och alla invändningar avfärdas. Det kommer att straffa sig.

Skyll inte tappet i välfärdsligan på skatterna

2010-02-06T06:30:00.000-08:00

Ekot och DN rapporterar att nu har det kommit fram statistik från annat håll än regeringen som visar att Sverige inte alls är bäst i klassen på finanskrisöverlevnad. Nya siffror i OECDs så kallade välståndsliga, som uppskattar innevånarnas köpkraft i förhållande till prisnivåerna i det egna landet, visar Sverige tappar mer än andra länder. Vi tillhör alltså de som har alltså klarat oss sämst genom finanskrisen, bara slagna av andra nyliberala experiment-ekonomier som Irland och Island. Dessa siffror rimmar illa med Dagens industris utnämning av Borg som finansministern som är bäst i EU-klassen. Att Sverige skulle klarat finanskrisen bra ifrågasattes redan 1/2 av Johan Ehrenberg på ETC, men nu när Ekot tar upp OECDs siffror tvingas de stora dagstidningarna alltså rapportera om det.

Naturligtvis har borgerliga debattörer svårt att godta läget. Vi har ju trots allt fått det bättre så detta är "något som man märker när man ställer upp siffror, men ingenting som syns särskilt tydligt i verkligheten." Det är ju ganska uppenbart att DN:s samhällsekonomiske krönikör Johan Schück varken är sjuk, arbetslös eller pensionär, för då hade han nog resonerat annorlunda.

Ryggmärgsreaktionen blir ofta att skylla på skatterna.

Fast om skatterna var högre förr - det var när vi hade som högst skatter som vi låg som högst i välståndsligan, ungefär - och vi har lägre skatter nu, hur kan det då förklara att vi halkar efter i välståndsligan?

Dessutom finns det länder som klättrat i välståndsligan i vilka man faktiskt ökat skatteuttaget. De länder som klarade sig bra visar ett relativt konstant TAXGDP (Tax revenue as percentage of GDP) enligt OECDs statistik. Av de som klarat sig bäst, Belgien, Österrike och Luxemburg har TAXGDP till och med ökat något de senaste åren.

Sverige, som alltså tappat i välstånd relativt till andra länder, sänkte däremot signifikant sitt skatteuttag från 2006 och framåt.

All statistik finns på OECDs hemsida.

Jag säger inte att de höga skatterna var den direkta orsaken till att vi låg högt i välståndsligan förrut, men argumentet att våra skatter skulle vara orsaken till att vi halkar efter, det finns det inget belägg för.

Regeringen vill stödja storstadstidningarna

2010-02-05T09:26:00.000-08:00

Som jag tidigare skrivit så har det faktum att SvD och DN stryker Alliansregeringen medhårs blivit allt mer uppenbart ju närmare valet vi kommer. Alliansen tackar, tar emot och gör vad de kan för att betala för tjänsterna. Enligt Departement & Riksdag så vill regeringen fortsätta att betala ut presstöd till SvD och Skånska dagbladet.

"Regeringen har slagits intensivt för att behålla de höga stödnivåerna till storstadstidningar, men mött kritik från EU-kommissionen, som ifrågasätter varför just storstadstidningar ska särbehandlas, och pekat på risken att det uppfattas som statsstöd."

Nu har inte bara EU satt sig på tvären. Konkurrensverket har också flera ganska självklara synpunkter, men ingen stans rör man vid det uppenbara; i alla fall SvD har fungerat som Alliansregeringens kostnadsfria annonsblad. Hur det är med Skånskan framgår inte från deras beskrivning av dem själva, men efter en snabb titt på Skanskan.se opinion så verkar de i alla fall inte vara Oppositionskramare med rubriker som "Rör inte min Allianskompis" och "Kovotering slår fel".

Det man kan undra är varför stadsstöd är helt ok när det gynnar regeringen (som när Maud Olofsson är beredd att låta skattebetalarna stå för 4 miljarder i garantier till ryska maffian för att slippa nedläggning av SAAB under valåret), men annars ska marknadsliberalism råda. Dubbelmoralen är slående och som så ofta förr med denna regeringen så gör de precis som de vill, trots rimliga invändningar, och rättfärdigar det hela i efterhand.

Det tråkiga i det hela är att det finns andra tidningar med unikt och intressant innehåll som skulle behöva dedär pengarna, istället för ett ännu mörkblåare DN-duplikat.

Kommentar till Den Nya Liberala Teorin

2010-02-05T04:15:00.000-08:00

Idag publicerade Isobel Hadley-Kamptz på Expressen Kultur någonting som Ulf Bjereld på Twitter uttryckte; "Så läsvärt och så begåvat: Isobel Hadley-Kamptz om slocknande frihetsvindar i svensk liberalism". Hadley-Kamptz har utvecklats till en av de mest intressanta politiska tänkarna i Sverige idag. Hon kommer med en borgerlig grundsyn i bagaget, men hon är framför allt en liberal humanist som inte köper ideologiska förklaringar.

Nu har Hadley-Kamptz gjort en ansats till vad hon kallar "Den Nya Liberala Teorin", om hur liberalerna tappade bort sig i marknadsliberalism och övervakningssamhälle och hur liberalismen ska återupprättas i Sverige. Jag skrev en kommentar på bloggen Isobels Text och Verkstad som jag återger här:

"Otroligt inspirerande! Just nu funderar jag mest runt formuleringen; "ekonomisk självständighet kan inte underskattas som skydd mot makten". Jag håller med och jag skulle egentligen vilja gå ännu
längre; Personlig frihet förutsätter ett visst mått av ekonomisk frihet. Därför jag anser att vi är inte fria om vi inte vet var nästa mål mat kommer ifrån eller om vi tex inte har en trygg bostad. Som Robin antydde, ett stort problem med det nuvarande ekonomiska frihetstänkandet är att det inte gör skillnad på frivillig konsumtion och nödvändig konsumtion. Vissa saker bara måste vi ha, vi kan inte välja bort boende, mat och vård.

Människor som är osäkra på om de kan tillgodose sin nödvändig konsumtion är försatta i en beroendesituation som är helt inkompatibel med frihet. De som inte har råd att bo eller äta, fattiga människor, upplever den personliga frihetens kollaps. Visst har fattiga människor valmöjligheter, kan man argumentera, men alla dessa val har bara ett enda syfte - att tillgodose den nödvändiga konsumtionen och därmed att skapa förutsättningar för ett värdigt liv. Vad är det för val? Riktig valfrihet är att kunna välja sina mål. Vi ska inte behöva nöja oss med att tillåtas välja metoder för att uppnå av andra uppställda mål!

Vad som nu är nödvändig konsumtion och värdigt liv kan vi ju diskutera, men att vi kunna tillgodose grundläggande behov är alltså en förutsättning för frihet. Om vi med frihet menar frihet för alla, inte bara för de som redan har den ekonomiska friheten, då måste vi hitta ett sätt att se till att folk inte är fattiga."

DNs billiga sensationsjournalistik

2010-02-05T02:27:00.000-08:00

När jag ändå funderar över DN så vill jag ta upp nattens artikel om ett hedersmord på en ung kvinna i kurdistan. Det som stör mig med DNs rapportering är att de gör sensationsjournalistik av enskilda, tragiska fall. Inte fall som de själva uppmärksammat av någon speciellt orsak, utan nyheter som via olika nyhetsbyråer dimper ner i knät på dem. Gratis är gott, och framför allt enkelt.

Det hela saknar analys, men artikeln avslutas pedagogoskt med en liten faktaruta där vi upplyses om var hedersmord är vanligast. Vi vet aldrig varför just detta fallet får uppmärksamhet, det förefaller totalt slumpartat. Men det som irriterar mig mest är att DN utnyttjar ett tragiskt människoöde för kvällstidningsjournalistik under den moraliska täckmanteln att man "uppmärksammar" viktiga frågor om kvinnors rättigheter. Hade detta varit syftet hade rapporteringen sett helt annorlunda ut. Man kan inte annat ärn att undra varför DN väljer att så oreflekterat välja att, av all världens hemskheter som män utför mot kvinnor, beskriva ett muslimskt hedersomord i kurdistan. Det är väldigt enkelt att rapportera om fenomen som faller precis in i svenska folkets föreställningar om mäns våld om kvinnor, men den aspekten diskuteras bättre i den utmärkta bloggen Organiskt Intellektuell.

2010-02-04T13:09:00.000-08:00

DN och SvD har förändrats de senaste åren. Ledarna har blivit mer och mer aggressiva, krönikörer och bloggare är så oförbehållsamt konservativa. Detta hade man väl kunnat leva med, men, det är bara att strunta i att läsa. Det verkliga problemet är att under denhär mandatperioden har granskningen av makthavarna totalt havererat. Klippa och klistra ur pressmeddelanden, i princip. Det man inte köpt in från TT. Otroligt tandlöst så fort de bevakar Alliansen. Tråkigt för redaktionen att tappa så mycket folk just när vi får en regering som ägarna kommer att vilja hårdgranska. För första gången på 4 år kommer ägarna kräva riktiga grävjobb. Kan man ju hoppas. Själv kommer jag på mig med meningslöst slösurfande på DN för ren nyhetsuppdatering. Och att jag hakar upp mig i de kassa kommentarerna, där man inte kan svara någon specifik och där de 500 tecknen stoppar alla djupare funderingar. Avgiftsbelägg skiten, så slipper jag hamna där!